Nyhetsmorgon

Hej på er finisar!

I lördags fick vår lilla Wilda göra debut i Nyhetsmorgon! Vi var faktiskt väldigt nervösa när vi trampade omkring i korridorerna innan. Man vet aldrig vilket humör såhär små bebisar har, och det svänger ju dessutom ganska snabbt. Hon brukar heller inte gilla att bara sitta still i knäet, haha! Hon vill helst att man går omkring med henne i så fall. Men hur som, Wilda skötte sig exemplariskt och vi var så stolta över henne. Jag hade henne i famnen en stund innan vi gick in och hon var lite småkorvig och missnöjd ett tag, så av den anledningen fick jag liksom skaka henne lite försiktigt för att hon inte skulle tröttna. För er som såg så satt jag hela tiden och skakade henne lite i famnen, haha… Kände att jag inte ville riskera att sluta med ett vinnande koncept. Haha!

Det gick i vilket fall superbra och det var väldigt roligt att få komma dit och prata om säsong 2 av Bondeparet som börjar sändas första april 🙂 Wilda avslutade till och med med att bjuda på et litet leende, haha! Alltid lika spännande med direktsänd tv tycker jag, och det var så kul!

 

Kraaaam Caroline

Jag bar en klänning från Only som jag köpt på butiken Albert Thuns, smycken från Efva Attling och skor från Jim Rickey som kommer från butiken vardagsrum. Fått lite förfrågningar på Jockes kläder också: byxa och tshirt från Filippa K, Kofta från NN07 och skor från Massimo Dutti. 

Ni kan se hela klippet här nedan.

 

Min förlossningsberättelse – del 1

Insåg idag att Wilda redan är över elva veckor gammal och att jag fortfarande inte har berättat om förlossningen som jag lovat att göra. När jag väl började skriva insåg jag att den blev så himla lång, så jag väljer att dela upp den på två. Så här kommer den första delen och andra kommer imorgon 🙂

Här är sista bilden som togs på mig och magen innan hon kom

 

 

Natten till onsdagen 2 januari sov jag så extremt dåligt för det blåset så att hela huset lät. När jag väl hade somnat så vaknade jag hastig till vid 04.30 av att jag kände ”det där knäppet” och jag for upp ur sängen övertygad om att vattnet hade gått. Jag tyckte däremot inte att det var så speciellt mycket vatten men ringde i vilket fall till förlossningen och de frågade mig om jag hade känt fosterrörelser ordentligt den senaste tiden, vilket jag kände mig allt för osäker för att svara på så vi beslutade därför att åka in och kolla så att allt stod rätt till.

Enligt journalen var vi inne 07.29 och fick då veta att allt såg bra ut och att det troligtvis var ”slemproppen” som hade gått. Jag hade vid det här laget börjat känna svaga sammandragningar men dessa gjorde inte så speciellt ont. Jag fick veta att det kunde dröja ett bra tag tills att det var dags – eller jag fick veta att det lika gärna skulle kunna ske ikväll som om en vecka. Jag och Joacim beslöt oss efter besöket på sjukhuset för att åka och utföra lite ärenden som vi hade. Vi började med att åka till IKEA och därefter Bauhaus för att köpa de sista sakerna till renoveringen av tvättstugan, sen förbi en babybutik och köpa madrass till spjälsängen (haha, nej vi hade inte gjort det än) och därefter till Ica Maxi för att storhandla. Vi kände att vi behövde bunkra upp kylskåpet om det snart var dags. Under hela den här tiden hade jag svaga sammandragningar som kändes så pass mycket så att jag ändå var tvungen att stanna upp och fokusera lite när de kom.

Vi åkte hem och stannade till hos Jockes föräldrar på Staby för en snabb lunch och då var klockan runt 14.00. Då minns jag att jag kände att jag helst ville stå upp och äta vid köksön för sammandragningarna gjorde för ont för att sitta ned… Väl hemma så började jag att plocka upp all mat och Jocke satte igång och börja mecka i tvättstugan. Därefter så packade jag klart BB-väskan, haha! Jag hade bara packat lite slarvigt innan och inte några saker alls till Jocke, så nu fick jag packa om den ordentligt.

 

 

16.53 tog jag den här bilden ovan och då hade jag gått och lagt mig i sängen för att försöka vila lite. Jag minns att jag pratade med min syster och kompis Desiré och de båda trodde att det snart skulle vara dags – men jag tänkte inte så. Jättekonstigt i efterhand men jag tänkte inte en enda gång att hon snart skulle komma. Tror att det här med att jag skulle kunna gå en hel vecka hade präntats in i huvudet på mig så jag tänkte hela tiden att det skulle dröja innan vi skulle få träffa henne. Vid den här tiden minns jag att smärtan under sammandragningar ändå var så pass intensiv så att jag var tvungen att lägga får mig telefonen när de kom.

Min kompis Sanne är bra sjuk alltså… För klockan 17.19 så fick Jocke detta meddelande av henne…

 

 

2 januari är alltså 5 dagar innan beräknat födelsedatum, och från ingenstans så skriver hon till Jocke att ”hon känner på sig att Wilda skulle komma den dagen” – hur sjukt är inte det!?

Vid 19.57 försöker hon få kontakt med mig och skriver och frågar om vi har ringt in till förlossningen men då är mitt nästa svar till henne i vår konversation en bild på mig och Wilda. Så runt den tiden så kunde jag inte fokusera på annat än att klocka värkarna. Under samma tid så ska Jocke försöka fixa iordning en middag till oss och jag är inte sugen på något alls. Jag minns att vi är i köket och han frågar mig vad jag vill äta och att förvärkarna då är mycket mer intensiva och att jag har väldigt ont. Jocke tycker såklart att det är jättejobbigt att se mig ha ont och försöker hjälpa mig genom att trycka på mina höftben. Det var ett tips som Sanne hade givit mig några dagar innan och jag tyckte verkligen att det hjälpte. Hur som, tillbaka till middagen… Jag var inte sugen på något att äta alls men tillslut så bad jag om pasta, pesto och ett stekt ägg på toppen – haha! Sån pangmiddag! Men jag tänkte att det går lätt att kasta i sig och ger mig bra med energi så att jag är redo om det nu snart var dags. Och detta ”om” alltså… Det sjuka med hela den här dagen var att jag bara sprang omkring hemma och tog värkarna på olika ställen i huset (jag kunde absolut INTE ligga ner utan jag var tvungen att stå upp) och hade aldrig en tanke på att det ”nog snart var dags”…

Att vakna upp själv

God morgon, eller förmiddag kanske man ska säga 🙂

Idag vaknade jag faktiskt inte förrän halv tio! Sån lyx! Jocke hade nämligen tagit med Wilda på en promenad när jag vaknade för att jag skulle få sova ut 🙂 Vi sov lite dåligt i natt, jag och Wilda så det var verkligen jätteskönt att få sova ut. Jocke och Wilda var på Staby så jag tog på mig joggingskorna och sprang över dit till dem. (Sprang såklart försiktigt, och har fått veta på efterkontrollen att det är okej för mig att få börja lite lätt med träningen igen). Skön känsla att springa i solen, utan vagn dessutom 😉

Nu ska vi ut och greja i garaget och lusthus, men titta in senare ikväll, då ska jag bjussa på första delen av min förlossningsberättelse här i bloggen.

Ha en fin dag i solen!

Sällskap på promenaden

Hej på er!

Idag har jag faktiskt haft liten egentid då jag åkte in till min vän Elin på hennes salong och fixade fransarna 🙂 I övrigt så fick jag besök på förmiddagen sen tog – hör och häpna – jag och Jocke en eftermiddagspromenad tillsammans innan fredagsmyset.

Nu ska vi mysa lite framför tv:n innan det är dags att sova. Imorgon ska vi nämligen till Stockholm tidigt för att gästa Nyhetsmorgon i Tv4 vid 10.20, så då får ni sitta bänkade 🙂 

Kram Caroline

 

Första träningspasset!

Så energifylld såhär lagom till sängdags! Jag har nämligen varit på mitt första träningspass efter förlossningen! Jag följde med min svärmor Susanne till gympan som jag brukade gå på innan Wilda kom. Idag var det tabata på schemat.

Det gick jättebra verkligen, och jag tog det försiktigt.  Jag var nämligen på efterkontroll förra veckan och fick då veta att jag kunde börja träna igen. Så skönt! Jag har verkligen längtat efter att stärka upp musklerna igen.

Nu ligger vi i sängen och ska sova. Får se hur pass mycket träningsvärk jag kommer ha imorgon…

Natti!