Visar inlägg från "bondeparet"

Att resa med Wilda

Hej finisar!

Har fått många frågor om hur det var att resa med Wilda och om vi har några tips till er föräldrar som kanske ska ut och resa för första gången. Men det jag kan säga först av allt är att man oroar sig en hel del i onödan. Vi var nog mest rädda för att hon skulle vara väldigt ledsen och skrika på flyget, och att hon skulle störa andra passagerare. Men så fort vi satt på planet och kom upp i luften så släppte oron och då känner man bara att ”ja om hon skriker så gör hon ju det” – Finns inte direkt något man kan göra än att försöka trösta. Wilda äter ju ersättning nu och jag har helt slutat att amma, så vi hade ersättning redo i flaskan under starten för att försöka undvika lock i hennes öron. Hon verkade inte ens märka av att vi flög, varken ditresan eller hemresan. Resan tog 2,5 timmar så det passade fint med mat under både start och landning. Mitt tips är väl att försöka mata för att de ska svälja och slippa locket i öronen, men tror att napp brukar kunna funka också 🙂 Så tror jag att det är så individuellt också från bebis till bebis. Vissa bebisar kanske inte ens behöver matas.

När vi åkte dit så satt Wilda hos mig och när vi skulle åka hem så fick Wilda sitta hos Jocke. Vi hade fått slut på våra blöjor som vi hade med så sista dagen fick vi kliva in på de italienska blöjorna som faktiskt var lite annorlunda än de här hemma som vi är vana vid, eller ja de var framförallt mycket tunnare. Så på hemresan hände en liten olycka i Jockes knä, haha! Jocke trodde helt klart att läckaget berodde på blöjan. Jag har faktiskt hört av andra som har rest med sina bebisar att de kan bli lite knasiga i magen av flygningen. Men jag tyckte inte att det var så farligt 😉 På vägen hem från Arlanda så stannade vi till för att handla och Jocke satt kvar i bilen, då åkte han på att byta en till blöja – en italiensk blöja – vilket resulterade i att Wilda fick åka naken hem i en ny blöja. Vi hade slut på extrakläder i väskan. haha! Men det var så varmt ute så det gjorde ingenting, och Wilda var gladare än någonsin när jag hoppade in i bilen.

Så har jag ett superbra tips som jag har fått av en kompis då vi inte hade någon barnsäng i lägenheten som vi hyrde. Vi kunde heller inte ha Wilda mellan oss då sängarna gick att dra isär sådär dumt. Men då körde vi på den här plan b och det gick galant! Vi tog alltså ur våra kläder ur ena delen av resväskan och bäddade ner mjuka dynor i den halvan, och så hade vi med Wildas eget lilla täcke och kudde som vi la ovanpå sen fick hon sova i resväskan. Haha, låter så sjukt men det gick jättebra och Wilda tyckte att det var så mysigt! Blev som ett litet nest för henne. Så det är ett tips om ni inte har barnsäng i boendet 🙂 Wilda sover aldrig med oss i sängen hemma längre heller utan i egen säng så kanske av den anledningen som det gick så bra.

I övrigt är väl mina tips till resan att ta med ersättning om din bebis äter det, och ha det redo på flyget vid start och landning. Vi hade som sagt även med blöjor, men det är ju inget måste för det finns ju att köpa i alla länder 🙂 Vi hade även med ett UV-tält som var superbra att ha med som Wilda kunde rulla runt i och samtidigt vara skyddad mot solen. Vi har köpt detta (länk) från Swimpy på Babyshop. Vi hade däremot ganska roligt åt när vi skulle försöka få ihop det – det var en pärs. Haha! Fick kolla på Youtubefilmer ett ex antal gånger. En annan produkt som underlättade för oss på resan var vår supersmidiga resevagn som går som handbagage. Vi har ”Babyzen YOYO” som är från Babyproffsen, du hittar den här (länk). I övrigt så är ju solskydd ett måste såklart 🙂

Här nedan kommer ett litet plock av bilder på Wilda från resan.

Wilda är nöjd med sin säng 🙂

Myser med farmor första kvällen när vi landat. Kvällen innan värmen kom

Mys i uv-tältet <3

 

Spännande att kolla ut genom fönstret på planet 🙂

Ett sagobröllop

Jag har ju inte uppdaterad något kring själva bröllopsdagen i Italien på våra vänner Emma och Christofers bröllop och måste ju få visa dessa bilder. Det var ju som en saga hela bröllopet, vilken miljö! Detta var ett bröllop som vi sent kommer glömma! Ceremonin var så fin och med världens utsikt, därefter dracks det drinkar och åt så god mat! Kvällen bjöd på mycket prat, skratt, tårar och dans. En toppendag! Brudparet Emma och Christofer var så vackra och vi är så glada över att ha fått dela den här dagen med dem <3

Jag bar kjol och tillhörande blus från märket Valerie, skor från Rizzo och örhängen från Zara. 

 

 
 
 

All white

Halloj!

Igår var vi på white party på restaurang Crotto dei Platani, åh vilken restaurang sen! Så fantastiskt fint precis intill sjön, jättegod mat och det blivande brudparet var så fina!

Idag är själva bröllopet nere i Cernobbio, så vi ska snart börja svira om för att sen bli upphämtade. Ska bli så roligt att se brudparet! De kommer vara så fina och i den här miljön så kommer det säkert att bli världens sagobröllop.

Nu ska vi sola lite vid poolen innan det är dags

Både klänning och halsband kommer från Valerie.

 

Linate

Halloj!

Nu har vi landat i Italien och är påväg mot huset som vi har hyrt. Flygresan med Wilda gick såå bra! Jag är så stolt över henne 🙂 Hon var lite trött ett tag i början och skrek lite, men somnade sen jättetungt sen sov hon hela resan. Känns jättebra och jag kan bara säga till er alla föräldrar som ska resa med era barn och är nervösa – att det kommer gå så bra! Åh det gör ju faktiskt ingenting om de skriker en stund, vad ska man göra? Det är ju bara barn! Något som jag lade märke till på vår resa är hur hjälpsamma folk är när man har ett spädbarn med sig. Alla är så extremt snälla och tillmötesgående, låter en gå före i kön och erbjuder hjälp för att underlätta för oss.

Hur som, vi är alltså påväg mot Menaggio vid Comosjön. Vi är här för att semestra men också för att gå på våra vänner Emma och Christoffers bröllop i helgen. Ska bli så härligt!

Nu ska vi snart stanna till och handla med oss lite mat, åh dessutom så är jag kartläsare så måste engagera mig lite här 😉 Ha en fin dag allesammans!

Kram 

 

Min förlossningsberättelse del 2

Jo, jag delade med mig av del 1 av min förlossningsberättelse igår så här kommer fortsättningen…

Jag minns att vi åt middag runt 20.30-tiden, och då hade jag så ont så att jag började få lite panik. Jocke sa åt mig att gå in i duschen för att det varma vattnet kunde lindra smärtan, och väl där inne så bad jag Jocke ringa förlossningen. Så han gjorde det, jag drog på mig kläder fort som tusan och kände att jag bara ville åka in nu så fort som möjligt för jag ville ha smärtlindring.

 

När vi stod i hallen påväg ut så tyckte jag att värkarna ändrade karaktär och blev mer ”tunga”. Vet inte hur man kan beskriva det, men det var som att värkarna blev djupare på något vis. Jag fick lite smått panik för det kändes nästan som att det var ”slutskedet” av värkarbetet och som att hon liksom gled längre ner. Samtidigt sa jag till Jocke att ”tänk om vi kommer in nu och blir hemskickade på en gång” och han svarade att vi i så fall fick ta in på hotell i Uppsala så att vi är närmre sjukhuset. Den här ovissheten kring smärtan fick mig att bli så osäker på signalerna. Trots att jag hade så ont så att jag höll på att bryta ihop så tänkte jag att det kanske var tio gånger den här smärtan innan det skulle vara över.

Jag blundade hela bilresan, från att vi åkte hemifrån tills att vi var framme och jag hängde i handtaget i taket hela tiden. Jag ville liksom göra mig själv lång minns jag, att det kändes bättre. Jocke har berättat att han klockade värkarna hela vägen och att han förstod att det var nära. Jag minns att jag blev så lättad när vi såg sjukhuset och väl inne så hälsade vi på barnmorskan och jag tänkte att jag absolut inte hade tid att skaka hand och presentera mig. Jag ursäktade mig snabbt och sa att jag snart kommer få en värk och att jag då kommer behöva hänga på något och att jag kanske kommer svära och låta, haha…

Enligt min journal skrev de in oss 23.05 och då visade det sig att jag var helt öppen och att jag hade gjort allt värkarbete hemma. Det kändes som en total seger! Jag var så glad!

 

Här var man lagom svullen 😉 Haha, bilden togs precis när vi kom in. 

 

Jag fick förfrågan om epidural, och tror att de erbjöd mig en liten dos ifall att jag hade velat få lite tid att vila upp mig – men jag sa att jag bara ville få skiten överstökad. Haha! Åh så fick det bli. Jag fick därefter gå med gångstol till förlossningsrummet och Jocke var vid min sida hela tiden och peppade mig. Vid den här tiden hade vattnet inte gått än.

Väl inne i förlossningsrummet så står jag upp och tar värkarna på den här gångstolen, jag vill absolut inte ligga ner. Jag kände att jag ville ha en position där man liksom kan utnyttja gravitationskraften på något vis. Jag blev i alla fall stående där ett tag och fick hjälp av Jocke att hantera lustgasmasken som jag hade en förmåga att sätta överallt i ansiktet förutom över näsa och mun där den ska sitta. Jag minns att barnmorskan här bad mig att sluta knipa ihop benen. Jag knep nämligen ihop benen som att jag var kissnödig varje gång en värk kom, det kändes bättre – men då är det ju lite svårt för bebisen att komma ut, haha.

Helt plötsligt så kände jag att något hände och sa åt Jocke att han skulle backa, vilket han gjorde och då gick vattnet. Jag tror att klockan då var ca 23.45. Jag sa till barnmorskorna att jag tror att hon kommer att komma nu, och de bad mig att lägga mig ner vilket jag absolut inte ville. Då frågade de mig vilken position jag ville ha vilket var så svårt att svara på där och då, men det slutade med att jag liksom hängde på sängryggen med knäna i sängen och armarna uppe på kanten och där stod Jocke med mig hela tiden.

Under den här tiden så sa barnmorskorna till Jocke att Wilda kan komma innan tolvslaget om jag bara skulle våga krysta. Jag tyckte att det var lite otäckt, däremot inte den delen under förlossningen som gjorde ondast – men det kändes läskigt att släppa allt och ta i liksom. Jag och min barnmorska hade bra kommunikation hela tiden och när hon sa att det var nära så fick det mig att våga, jag ville bara få allt överstökat nu kände jag. Samtidigt så kände jag att jag hade total kontroll, vilket var så skönt. Jag minns speciellt då hon sa att när hon säger till så får jag inte krysta, fast jag kommer känna att jag vill det. Detta är då bredaste delen på huvudet är ute och för att minska risken för sprickbildning så ska man försöka vänta ut en värken för att det inte ska gå för snabbt. Men hon sa aldrig till, det behövdes inte, för jag förstod när det var som jag skulle avvakta, jag kände liksom när det var… När jag tänker tillbaka på förlossningen så minns jag faktiskt fortfarande varenda sekund och känslan och smärtan jag hade vid de olika skedena. I vilket fall, jag väntade in den värken – det var såklart inte skönt – men jag kände mig stark i kroppen och så full med adrenalin, exalterad och så peppad på att träffa Wilda. Jag var verkligen helt slut i kroppen men det var som att jag fick ny energi när det närmade sig slutet och barnmorskan berättade att hon snart skulle vara här.

Torsdag 3/1 00.16 – Wilda är här! Smärtan släppte direkt och var som bortglömd. Jag var däremot väldigt trött eftersom jag knappt hade sovit något alls natten till onsdagen. Jag fick upp Wilda på bröstet efter mycket om och men, haha. Jag var ju liksom tvungen att snurra runt och lägga mig på rygg samtidigt som jag höll i henne och var väldigt skakig i kroppen. Jag kunde inte greppa att hon var vår lilla tjej! Lyckan var total och jag fick en stor puss av Jocke som peppade mig hela tiden. Vi var så glada och stolta över vår lilla tjej. Tänk att man kan älska någon så mycket.

 

 

Jocke fick sen klippa navelsträngen och jag fick sy ett stygn. Därefter fick vi ett rum där de rullade ihop två sängar, serverade oss varm choklad och macka samt ett var sitt glas med äppelcider som vi kunde skåla i 🙂 så mysigt! Vi hade även en adventsljusstake på rummet, riktig mysstämning. Nu var hon hos oss och vi blev en liten familj! Så galet att kunna säga det – att vi är en familj. Vi var så glada och lyckliga över att hon mådde bra, och att allt hade gått väldigt bra. Hon sov hela natten på Jockes bröst, eller hela natten.. vi somnade runt 3/4-tiden efter att vi hade hört av oss till våra familjer, sen vaknade vi nog redan runt åtta.

 

 

Vi fick åka hem dagen efter vid halv elva. Det var en så speciell känsla att komma hem med henne. Så himla komiskt dessutom att när vi la henne i hennes nest i köket så rullade Bonde söker fru ”vad hände sen?” på tv, och Jocke hann fota när det rullade. Så komiskt! Det var klippet när jag och Jocke pussas på kärleksbänken.

 

 

Idag ser jag tillbaka på förlossningen som en extremt häftig upplevelse, och vad cool kroppen är då! Som klarar av detta! Nu är ju aldrig en förlossning den andra lik, men jag hade nog extrem tur. Smärtan var ju något jag aldrig har varit med om tidigare, så var det absolut. Men den var som bortblåst efter att Wilda hade kommit till oss, och då kände jag bara att hon är värd all smärta i världen. Jag är så tacksam över att det gått så bra och att jag hade världens bästa person vid min sida <3 Jocke var så fantastiskt stöd hela tiden och jag hade inte klarat det utan honom.

 

Det är den häftigaste och lyckligaste dagen i mitt liv. Tänk att vi är en liten familj <3