Visar inlägg från "bondeparet"

Linate

Halloj!

Nu har vi landat i Italien och är påväg mot huset som vi har hyrt. Flygresan med Wilda gick såå bra! Jag är så stolt över henne 🙂 Hon var lite trött ett tag i början och skrek lite, men somnade sen jättetungt sen sov hon hela resan. Känns jättebra och jag kan bara säga till er alla föräldrar som ska resa med era barn och är nervösa – att det kommer gå så bra! Åh det gör ju faktiskt ingenting om de skriker en stund, vad ska man göra? Det är ju bara barn! Något som jag lade märke till på vår resa är hur hjälpsamma folk är när man har ett spädbarn med sig. Alla är så extremt snälla och tillmötesgående, låter en gå före i kön och erbjuder hjälp för att underlätta för oss.

Hur som, vi är alltså påväg mot Menaggio vid Comosjön. Vi är här för att semestra men också för att gå på våra vänner Emma och Christoffers bröllop i helgen. Ska bli så härligt!

Nu ska vi snart stanna till och handla med oss lite mat, åh dessutom så är jag kartläsare så måste engagera mig lite här 😉 Ha en fin dag allesammans!

Kram 

 

Min förlossningsberättelse del 2

Jo, jag delade med mig av del 1 av min förlossningsberättelse igår så här kommer fortsättningen…

Jag minns att vi åt middag runt 20.30-tiden, och då hade jag så ont så att jag började få lite panik. Jocke sa åt mig att gå in i duschen för att det varma vattnet kunde lindra smärtan, och väl där inne så bad jag Jocke ringa förlossningen. Så han gjorde det, jag drog på mig kläder fort som tusan och kände att jag bara ville åka in nu så fort som möjligt för jag ville ha smärtlindring.

 

När vi stod i hallen påväg ut så tyckte jag att värkarna ändrade karaktär och blev mer ”tunga”. Vet inte hur man kan beskriva det, men det var som att värkarna blev djupare på något vis. Jag fick lite smått panik för det kändes nästan som att det var ”slutskedet” av värkarbetet och som att hon liksom gled längre ner. Samtidigt sa jag till Jocke att ”tänk om vi kommer in nu och blir hemskickade på en gång” och han svarade att vi i så fall fick ta in på hotell i Uppsala så att vi är närmre sjukhuset. Den här ovissheten kring smärtan fick mig att bli så osäker på signalerna. Trots att jag hade så ont så att jag höll på att bryta ihop så tänkte jag att det kanske var tio gånger den här smärtan innan det skulle vara över.

Jag blundade hela bilresan, från att vi åkte hemifrån tills att vi var framme och jag hängde i handtaget i taket hela tiden. Jag ville liksom göra mig själv lång minns jag, att det kändes bättre. Jocke har berättat att han klockade värkarna hela vägen och att han förstod att det var nära. Jag minns att jag blev så lättad när vi såg sjukhuset och väl inne så hälsade vi på barnmorskan och jag tänkte att jag absolut inte hade tid att skaka hand och presentera mig. Jag ursäktade mig snabbt och sa att jag snart kommer få en värk och att jag då kommer behöva hänga på något och att jag kanske kommer svära och låta, haha…

Enligt min journal skrev de in oss 23.05 och då visade det sig att jag var helt öppen och att jag hade gjort allt värkarbete hemma. Det kändes som en total seger! Jag var så glad!

 

Här var man lagom svullen 😉 Haha, bilden togs precis när vi kom in. 

 

Jag fick förfrågan om epidural, och tror att de erbjöd mig en liten dos ifall att jag hade velat få lite tid att vila upp mig – men jag sa att jag bara ville få skiten överstökad. Haha! Åh så fick det bli. Jag fick därefter gå med gångstol till förlossningsrummet och Jocke var vid min sida hela tiden och peppade mig. Vid den här tiden hade vattnet inte gått än.

Väl inne i förlossningsrummet så står jag upp och tar värkarna på den här gångstolen, jag vill absolut inte ligga ner. Jag kände att jag ville ha en position där man liksom kan utnyttja gravitationskraften på något vis. Jag blev i alla fall stående där ett tag och fick hjälp av Jocke att hantera lustgasmasken som jag hade en förmåga att sätta överallt i ansiktet förutom över näsa och mun där den ska sitta. Jag minns att barnmorskan här bad mig att sluta knipa ihop benen. Jag knep nämligen ihop benen som att jag var kissnödig varje gång en värk kom, det kändes bättre – men då är det ju lite svårt för bebisen att komma ut, haha.

Helt plötsligt så kände jag att något hände och sa åt Jocke att han skulle backa, vilket han gjorde och då gick vattnet. Jag tror att klockan då var ca 23.45. Jag sa till barnmorskorna att jag tror att hon kommer att komma nu, och de bad mig att lägga mig ner vilket jag absolut inte ville. Då frågade de mig vilken position jag ville ha vilket var så svårt att svara på där och då, men det slutade med att jag liksom hängde på sängryggen med knäna i sängen och armarna uppe på kanten och där stod Jocke med mig hela tiden.

Under den här tiden så sa barnmorskorna till Jocke att Wilda kan komma innan tolvslaget om jag bara skulle våga krysta. Jag tyckte att det var lite otäckt, däremot inte den delen under förlossningen som gjorde ondast – men det kändes läskigt att släppa allt och ta i liksom. Jag och min barnmorska hade bra kommunikation hela tiden och när hon sa att det var nära så fick det mig att våga, jag ville bara få allt överstökat nu kände jag. Samtidigt så kände jag att jag hade total kontroll, vilket var så skönt. Jag minns speciellt då hon sa att när hon säger till så får jag inte krysta, fast jag kommer känna att jag vill det. Detta är då bredaste delen på huvudet är ute och för att minska risken för sprickbildning så ska man försöka vänta ut en värken för att det inte ska gå för snabbt. Men hon sa aldrig till, det behövdes inte, för jag förstod när det var som jag skulle avvakta, jag kände liksom när det var… När jag tänker tillbaka på förlossningen så minns jag faktiskt fortfarande varenda sekund och känslan och smärtan jag hade vid de olika skedena. I vilket fall, jag väntade in den värken – det var såklart inte skönt – men jag kände mig stark i kroppen och så full med adrenalin, exalterad och så peppad på att träffa Wilda. Jag var verkligen helt slut i kroppen men det var som att jag fick ny energi när det närmade sig slutet och barnmorskan berättade att hon snart skulle vara här.

Torsdag 3/1 00.16 – Wilda är här! Smärtan släppte direkt och var som bortglömd. Jag var däremot väldigt trött eftersom jag knappt hade sovit något alls natten till onsdagen. Jag fick upp Wilda på bröstet efter mycket om och men, haha. Jag var ju liksom tvungen att snurra runt och lägga mig på rygg samtidigt som jag höll i henne och var väldigt skakig i kroppen. Jag kunde inte greppa att hon var vår lilla tjej! Lyckan var total och jag fick en stor puss av Jocke som peppade mig hela tiden. Vi var så glada och stolta över vår lilla tjej. Tänk att man kan älska någon så mycket.

 

 

Jocke fick sen klippa navelsträngen och jag fick sy ett stygn. Därefter fick vi ett rum där de rullade ihop två sängar, serverade oss varm choklad och macka samt ett var sitt glas med äppelcider som vi kunde skåla i 🙂 så mysigt! Vi hade även en adventsljusstake på rummet, riktig mysstämning. Nu var hon hos oss och vi blev en liten familj! Så galet att kunna säga det – att vi är en familj. Vi var så glada och lyckliga över att hon mådde bra, och att allt hade gått väldigt bra. Hon sov hela natten på Jockes bröst, eller hela natten.. vi somnade runt 3/4-tiden efter att vi hade hört av oss till våra familjer, sen vaknade vi nog redan runt åtta.

 

 

Vi fick åka hem dagen efter vid halv elva. Det var en så speciell känsla att komma hem med henne. Så himla komiskt dessutom att när vi la henne i hennes nest i köket så rullade Bonde söker fru ”vad hände sen?” på tv, och Jocke hann fota när det rullade. Så komiskt! Det var klippet när jag och Jocke pussas på kärleksbänken.

 

 

Idag ser jag tillbaka på förlossningen som en extremt häftig upplevelse, och vad cool kroppen är då! Som klarar av detta! Nu är ju aldrig en förlossning den andra lik, men jag hade nog extrem tur. Smärtan var ju något jag aldrig har varit med om tidigare, så var det absolut. Men den var som bortblåst efter att Wilda hade kommit till oss, och då kände jag bara att hon är värd all smärta i världen. Jag är så tacksam över att det gått så bra och att jag hade världens bästa person vid min sida <3 Jocke var så fantastiskt stöd hela tiden och jag hade inte klarat det utan honom.

 

Det är den häftigaste och lyckligaste dagen i mitt liv. Tänk att vi är en liten familj <3

 

   
 
     

 

Nyhetsmorgon

Hej på er finisar!

I lördags fick vår lilla Wilda göra debut i Nyhetsmorgon! Vi var faktiskt väldigt nervösa när vi trampade omkring i korridorerna innan. Man vet aldrig vilket humör såhär små bebisar har, och det svänger ju dessutom ganska snabbt. Hon brukar heller inte gilla att bara sitta still i knäet, haha! Hon vill helst att man går omkring med henne i så fall. Men hur som, Wilda skötte sig exemplariskt och vi var så stolta över henne. Jag hade henne i famnen en stund innan vi gick in och hon var lite småkorvig och missnöjd ett tag, så av den anledningen fick jag liksom skaka henne lite försiktigt för att hon inte skulle tröttna. För er som såg så satt jag hela tiden och skakade henne lite i famnen, haha… Kände att jag inte ville riskera att sluta med ett vinnande koncept. Haha!

Det gick i vilket fall superbra och det var väldigt roligt att få komma dit och prata om säsong 2 av Bondeparet som börjar sändas första april 🙂 Wilda avslutade till och med med att bjuda på et litet leende, haha! Alltid lika spännande med direktsänd tv tycker jag, och det var så kul!

 

Kraaaam Caroline

Jag bar en klänning från Only som jag köpt på butiken Albert Thuns, smycken från Efva Attling och skor från Jim Rickey som kommer från butiken vardagsrum. Fått lite förfrågningar på Jockes kläder också: byxa och tshirt från Filippa K, Kofta från NN07 och skor från Massimo Dutti. 

Ni kan se hela klippet här nedan.

 

Allting har ett slut…

Hej på er finisar!

Torsdag och dimman ligger tät här hos oss. Idag har vi haft filmteamet här som har filmat lite ”synkar” med mig och Jocke. För er som inte vet så är en synk det man filmar när man sitter själv i bild och pratar som bilden nedan:) I den här säsongen av bondeparet filmar vi nämligen allt material själva, förutom synkarna som vi gör med ett team. Det ska bli spännande att se vad ni tittare kommer tycka om det.

 

 

 

Kändes lite extra vemodigt idag. Vi håller alltså på att filma det allra sista av serien och dagens synk var faktiskt sista synken. Men men, allting har ett slut. MEN hörni, nu är det ju ändå inte långt kvar! Första april börjar säsong två av Bondeparet att sändas på Tv4Play måndagar, tisdagar och onsdagar och även i Sjuan på torsdagar. Den här gången så kommer ni att få följa med i ett ”mindre stressigt” liv på landet, med både en inblick i höstens skörd, min graviditet och resterande renovering av huset (barnrum, badrum och tvättstuga). Vi har fått se några av avsnitten och har verkligen gillat det vi sett, så nu hoppas vi såklart att ni kommer göra det också 🙂 Om ni inte sett säsong 1 så kan ni göra det på tv4Play – länk här.

SÅ, först april i Tv4Play alltså! Kraaam!

 

Här fick jag ge mig ut på en kort promenad för att få Wilda att somna innan vi skulle sätta igång. Funkar alltid! 😉 Så får lina skaka vagnen om det blir aktivitet där i, haha… 

 

 

 

 

 

Hela familjen borta för första gången

Hej på er!

Tror att ni börjar vänja er vid att jag inte hinner uppdatera den här bloggen varje dag, utan snarare var femte… Tiden bara springer iväg när man har en liten alltså! Joacim kan komma hem ibland och fråga ”vad har ni hittat på dig då?” och jag har ingen aning om vart tiden har tagit vägen. Haha! Vi myser, hinner kanske ta en promenad ibland, Wilda äter, jag ska äta också och ja… det är typ det vi hinner med. Men det är i vilket fall supermysig och vi njuter till max!

Men! I fredags så gjorde vi vår första gemensam utflykt med övernattning 🙂 Vi besökte mina föräldrar tillsammans i Arboga. Jättemysig kväll utan en massa måsten! Mamma och jag fixade god fredagsmiddag, tog ett glas vin, pappa och Jocke badade bubbelkopp och Wilda var väldigt lugn och harmonisk hela visiten. Tror att hon gillar att vara borta, då sover hon alltid så lugnt och fint trots en massa ljud runt omkring sig.

Idag vankas 2-årskalas och lite fix här hemma. Ha en fin söndag!