Visar inlägg från "bondebebis"

Den tredje!

Idag är det ju faktiskt Wildas 3 månaders-dag! Helt sjukt att hon har varit hos oss i tre månader redan. Herregud! Hon har verkligen kommit in och blivit kryddan i våra liv.

 

 

Åh idag var vi ju dessutom på babysim, och jag kan konstatera att Wilda älskar att bada! Hon var superglad och trampade i vattnet sådär som hundar gör. Så sött, haha! När vi kom hem sov hon väldigt länge, hon var väl helt slut efter babysimmet skulle jag tro.

Ikväll har vi grillat och myst framför tvn och nu ska vi snart sova. Hoppas stt ni alla har haft en fin dag 🙂

Kram Caroline

 

Babysim

God morgon finisar!

Har haft ett litet uppehåll här från skrivandet nu när vi har avslutat inspelningen av Bondeparet säsong 2. Det har varit lite mycket i görningen på senaste helt enkelt. Åh dessutom så har både första, andra och tredje avsnittet släppts på Tv4Play nu och wow så fina kommentarer och hälsningar vi har fått från tittarna! Vi är helt överväldigade och så fantastiskt glada!!

Jag ska erkänna att jag själv inte tittat på de färdiga avsnitten än, utan endast de utkasten som vi fick för längesen. Så ikväll blir det nog grillning och Bondeparet. Men! Dessförinnan ska vi hinna med lite annat idag – bland annat ska vi på babysim med kusin Ebba (som är född endast sju dagar innan Wilda) och min svägerska Matilda! Så kul! Ska bli spännande att se vad Wilda tycker om det. Så kikar in senare idag och uppdaterar om hur det har gått 🙂 Sen ska vi försöka hinna med en promenad i det fina vädret, och så lite städning på det.

Nu blir vi snart upphämtade så måste avrunda. Ha en fin onsdag!

Kram C

 

 

 

Min förlossningsberättelse del 2

Jo, jag delade med mig av del 1 av min förlossningsberättelse igår så här kommer fortsättningen…

Jag minns att vi åt middag runt 20.30-tiden, och då hade jag så ont så att jag började få lite panik. Jocke sa åt mig att gå in i duschen för att det varma vattnet kunde lindra smärtan, och väl där inne så bad jag Jocke ringa förlossningen. Så han gjorde det, jag drog på mig kläder fort som tusan och kände att jag bara ville åka in nu så fort som möjligt för jag ville ha smärtlindring.

 

När vi stod i hallen påväg ut så tyckte jag att värkarna ändrade karaktär och blev mer ”tunga”. Vet inte hur man kan beskriva det, men det var som att värkarna blev djupare på något vis. Jag fick lite smått panik för det kändes nästan som att det var ”slutskedet” av värkarbetet och som att hon liksom gled längre ner. Samtidigt sa jag till Jocke att ”tänk om vi kommer in nu och blir hemskickade på en gång” och han svarade att vi i så fall fick ta in på hotell i Uppsala så att vi är närmre sjukhuset. Den här ovissheten kring smärtan fick mig att bli så osäker på signalerna. Trots att jag hade så ont så att jag höll på att bryta ihop så tänkte jag att det kanske var tio gånger den här smärtan innan det skulle vara över.

Jag blundade hela bilresan, från att vi åkte hemifrån tills att vi var framme och jag hängde i handtaget i taket hela tiden. Jag ville liksom göra mig själv lång minns jag, att det kändes bättre. Jocke har berättat att han klockade värkarna hela vägen och att han förstod att det var nära. Jag minns att jag blev så lättad när vi såg sjukhuset och väl inne så hälsade vi på barnmorskan och jag tänkte att jag absolut inte hade tid att skaka hand och presentera mig. Jag ursäktade mig snabbt och sa att jag snart kommer få en värk och att jag då kommer behöva hänga på något och att jag kanske kommer svära och låta, haha…

Enligt min journal skrev de in oss 23.05 och då visade det sig att jag var helt öppen och att jag hade gjort allt värkarbete hemma. Det kändes som en total seger! Jag var så glad!

 

Här var man lagom svullen 😉 Haha, bilden togs precis när vi kom in. 

 

Jag fick förfrågan om epidural, och tror att de erbjöd mig en liten dos ifall att jag hade velat få lite tid att vila upp mig – men jag sa att jag bara ville få skiten överstökad. Haha! Åh så fick det bli. Jag fick därefter gå med gångstol till förlossningsrummet och Jocke var vid min sida hela tiden och peppade mig. Vid den här tiden hade vattnet inte gått än.

Väl inne i förlossningsrummet så står jag upp och tar värkarna på den här gångstolen, jag vill absolut inte ligga ner. Jag kände att jag ville ha en position där man liksom kan utnyttja gravitationskraften på något vis. Jag blev i alla fall stående där ett tag och fick hjälp av Jocke att hantera lustgasmasken som jag hade en förmåga att sätta överallt i ansiktet förutom över näsa och mun där den ska sitta. Jag minns att barnmorskan här bad mig att sluta knipa ihop benen. Jag knep nämligen ihop benen som att jag var kissnödig varje gång en värk kom, det kändes bättre – men då är det ju lite svårt för bebisen att komma ut, haha.

Helt plötsligt så kände jag att något hände och sa åt Jocke att han skulle backa, vilket han gjorde och då gick vattnet. Jag tror att klockan då var ca 23.45. Jag sa till barnmorskorna att jag tror att hon kommer att komma nu, och de bad mig att lägga mig ner vilket jag absolut inte ville. Då frågade de mig vilken position jag ville ha vilket var så svårt att svara på där och då, men det slutade med att jag liksom hängde på sängryggen med knäna i sängen och armarna uppe på kanten och där stod Jocke med mig hela tiden.

Under den här tiden så sa barnmorskorna till Jocke att Wilda kan komma innan tolvslaget om jag bara skulle våga krysta. Jag tyckte att det var lite otäckt, däremot inte den delen under förlossningen som gjorde ondast – men det kändes läskigt att släppa allt och ta i liksom. Jag och min barnmorska hade bra kommunikation hela tiden och när hon sa att det var nära så fick det mig att våga, jag ville bara få allt överstökat nu kände jag. Samtidigt så kände jag att jag hade total kontroll, vilket var så skönt. Jag minns speciellt då hon sa att när hon säger till så får jag inte krysta, fast jag kommer känna att jag vill det. Detta är då bredaste delen på huvudet är ute och för att minska risken för sprickbildning så ska man försöka vänta ut en värken för att det inte ska gå för snabbt. Men hon sa aldrig till, det behövdes inte, för jag förstod när det var som jag skulle avvakta, jag kände liksom när det var… När jag tänker tillbaka på förlossningen så minns jag faktiskt fortfarande varenda sekund och känslan och smärtan jag hade vid de olika skedena. I vilket fall, jag väntade in den värken – det var såklart inte skönt – men jag kände mig stark i kroppen och så full med adrenalin, exalterad och så peppad på att träffa Wilda. Jag var verkligen helt slut i kroppen men det var som att jag fick ny energi när det närmade sig slutet och barnmorskan berättade att hon snart skulle vara här.

Torsdag 3/1 00.16 – Wilda är här! Smärtan släppte direkt och var som bortglömd. Jag var däremot väldigt trött eftersom jag knappt hade sovit något alls natten till onsdagen. Jag fick upp Wilda på bröstet efter mycket om och men, haha. Jag var ju liksom tvungen att snurra runt och lägga mig på rygg samtidigt som jag höll i henne och var väldigt skakig i kroppen. Jag kunde inte greppa att hon var vår lilla tjej! Lyckan var total och jag fick en stor puss av Jocke som peppade mig hela tiden. Vi var så glada och stolta över vår lilla tjej. Tänk att man kan älska någon så mycket.

 

 

Jocke fick sen klippa navelsträngen och jag fick sy ett stygn. Därefter fick vi ett rum där de rullade ihop två sängar, serverade oss varm choklad och macka samt ett var sitt glas med äppelcider som vi kunde skåla i 🙂 så mysigt! Vi hade även en adventsljusstake på rummet, riktig mysstämning. Nu var hon hos oss och vi blev en liten familj! Så galet att kunna säga det – att vi är en familj. Vi var så glada och lyckliga över att hon mådde bra, och att allt hade gått väldigt bra. Hon sov hela natten på Jockes bröst, eller hela natten.. vi somnade runt 3/4-tiden efter att vi hade hört av oss till våra familjer, sen vaknade vi nog redan runt åtta.

 

 

Vi fick åka hem dagen efter vid halv elva. Det var en så speciell känsla att komma hem med henne. Så himla komiskt dessutom att när vi la henne i hennes nest i köket så rullade Bonde söker fru ”vad hände sen?” på tv, och Jocke hann fota när det rullade. Så komiskt! Det var klippet när jag och Jocke pussas på kärleksbänken.

 

 

Idag ser jag tillbaka på förlossningen som en extremt häftig upplevelse, och vad cool kroppen är då! Som klarar av detta! Nu är ju aldrig en förlossning den andra lik, men jag hade nog extrem tur. Smärtan var ju något jag aldrig har varit med om tidigare, så var det absolut. Men den var som bortblåst efter att Wilda hade kommit till oss, och då kände jag bara att hon är värd all smärta i världen. Jag är så tacksam över att det gått så bra och att jag hade världens bästa person vid min sida <3 Jocke var så fantastiskt stöd hela tiden och jag hade inte klarat det utan honom.

 

Det är den häftigaste och lyckligaste dagen i mitt liv. Tänk att vi är en liten familj <3

 

   
 
     

 

Min förlossningsberättelse – del 1

Insåg idag att Wilda redan är över elva veckor gammal och att jag fortfarande inte har berättat om förlossningen som jag lovat att göra. När jag väl började skriva insåg jag att den blev så himla lång, så jag väljer att dela upp den på två. Så här kommer den första delen och andra kommer imorgon 🙂

Här är sista bilden som togs på mig och magen innan hon kom

 

 

Natten till onsdagen 2 januari sov jag så extremt dåligt för det blåset så att hela huset lät. När jag väl hade somnat så vaknade jag hastig till vid 04.30 av att jag kände ”det där knäppet” och jag for upp ur sängen övertygad om att vattnet hade gått. Jag tyckte däremot inte att det var så speciellt mycket vatten men ringde i vilket fall till förlossningen och de frågade mig om jag hade känt fosterrörelser ordentligt den senaste tiden, vilket jag kände mig allt för osäker för att svara på så vi beslutade därför att åka in och kolla så att allt stod rätt till.

Enligt journalen var vi inne 07.29 och fick då veta att allt såg bra ut och att det troligtvis var ”slemproppen” som hade gått. Jag hade vid det här laget börjat känna svaga sammandragningar men dessa gjorde inte så speciellt ont. Jag fick veta att det kunde dröja ett bra tag tills att det var dags – eller jag fick veta att det lika gärna skulle kunna ske ikväll som om en vecka. Jag och Joacim beslöt oss efter besöket på sjukhuset för att åka och utföra lite ärenden som vi hade. Vi började med att åka till IKEA och därefter Bauhaus för att köpa de sista sakerna till renoveringen av tvättstugan, sen förbi en babybutik och köpa madrass till spjälsängen (haha, nej vi hade inte gjort det än) och därefter till Ica Maxi för att storhandla. Vi kände att vi behövde bunkra upp kylskåpet om det snart var dags. Under hela den här tiden hade jag svaga sammandragningar som kändes så pass mycket så att jag ändå var tvungen att stanna upp och fokusera lite när de kom.

Vi åkte hem och stannade till hos Jockes föräldrar på Staby för en snabb lunch och då var klockan runt 14.00. Då minns jag att jag kände att jag helst ville stå upp och äta vid köksön för sammandragningarna gjorde för ont för att sitta ned… Väl hemma så började jag att plocka upp all mat och Jocke satte igång och börja mecka i tvättstugan. Därefter så packade jag klart BB-väskan, haha! Jag hade bara packat lite slarvigt innan och inte några saker alls till Jocke, så nu fick jag packa om den ordentligt.

 

 

16.53 tog jag den här bilden ovan och då hade jag gått och lagt mig i sängen för att försöka vila lite. Jag minns att jag pratade med min syster och kompis Desiré och de båda trodde att det snart skulle vara dags – men jag tänkte inte så. Jättekonstigt i efterhand men jag tänkte inte en enda gång att hon snart skulle komma. Tror att det här med att jag skulle kunna gå en hel vecka hade präntats in i huvudet på mig så jag tänkte hela tiden att det skulle dröja innan vi skulle få träffa henne. Vid den här tiden minns jag att smärtan under sammandragningar ändå var så pass intensiv så att jag var tvungen att lägga får mig telefonen när de kom.

Min kompis Sanne är bra sjuk alltså… För klockan 17.19 så fick Jocke detta meddelande av henne…

 

 

2 januari är alltså 5 dagar innan beräknat födelsedatum, och från ingenstans så skriver hon till Jocke att ”hon känner på sig att Wilda skulle komma den dagen” – hur sjukt är inte det!?

Vid 19.57 försöker hon få kontakt med mig och skriver och frågar om vi har ringt in till förlossningen men då är mitt nästa svar till henne i vår konversation en bild på mig och Wilda. Så runt den tiden så kunde jag inte fokusera på annat än att klocka värkarna. Under samma tid så ska Jocke försöka fixa iordning en middag till oss och jag är inte sugen på något alls. Jag minns att vi är i köket och han frågar mig vad jag vill äta och att förvärkarna då är mycket mer intensiva och att jag har väldigt ont. Jocke tycker såklart att det är jättejobbigt att se mig ha ont och försöker hjälpa mig genom att trycka på mina höftben. Det var ett tips som Sanne hade givit mig några dagar innan och jag tyckte verkligen att det hjälpte. Hur som, tillbaka till middagen… Jag var inte sugen på något att äta alls men tillslut så bad jag om pasta, pesto och ett stekt ägg på toppen – haha! Sån pangmiddag! Men jag tänkte att det går lätt att kasta i sig och ger mig bra med energi så att jag är redo om det nu snart var dags. Och detta ”om” alltså… Det sjuka med hela den här dagen var att jag bara sprang omkring hemma och tog värkarna på olika ställen i huset (jag kunde absolut INTE ligga ner utan jag var tvungen att stå upp) och hade aldrig en tanke på att det ”nog snart var dags”…

Tips på köp inför bebis ankomst

Jag tänkte lista mina bästa tips på köp inför din bebis ankomst som jag känner var till stor hjälp för mig. Jag vill bara understryka att jag alltså INTE listat livsnödvändiga köp, utan bara att dessa sakerna har underlättat för oss en hel del. Åh därför vill jag tipsa andra blivande mammor 🙂

1. Först och främst! Gravid – och amningskudde. Jag köpte den här (länk) från bbhugme som är som en jättelång och stor kudde. Innan Wilda kom så sov jag med den mellan knäna och kunde även ha en del under magen vilket var så skönt för av avlasta ryggen. Nu när Wilda är här så är den superskön att ha runt ryggen och under vardera arm för av avlasta vid amning, som en ostkrok runt ryggen om ni förstår 🙂 Bästa köpet!

2. Babynest. Wilda låg i sitt nest hela dagarna i början, och hon sover fortfarande i det på nätterna. Vi har den här (länk) varianten som har avtagbart fodral så att man kan tvätta det. Inköpt hos Babyproffsen.

3. Nedfällbart babyskydd. Det här är verkligen att rekommendera! Vi har detta (länk) babyskydd från Cybex som vi tycker är så smidigt om man ska åka iväg någonstans och inte vill konka med sig liggdelen till vagnen. Babyskyddet är nämligen ”nedfällbart” så att bebisen blir liggandes i det istället för sittandes. De direktiven vi har fått är nämligen att man inte ska låta bebisen sitta i babyskyddet längre är två timmar, men med den här funktionen så ligger bebisen i en annan position – som en vanlig liggdel. Så när jag har åkt iväg med henne så har jag med chassit och monterar bara babyskyddet direkt på chassit och reglerar babyskyddet till liggande position. Extremt smidigt måste jag säga! Och vagnen blir väldigt liten och smidig 🙂

4. Åkpåse för babyskydd. Detta är så bra om man har en liten bebis under den kallare delen av året. Vi har denna (länk) i grön färg, också från märket Voksi. Så smidigt att bara lägga ner bebisen i åkpåsen i babyskyddet som man kan öppna upp i bilen när värmen kommit igång så sliparna man dra av och på med overall.

5. Kopplat till punkten innan så är adaptrar till babyskyddet viktigt så att man kan montera babyskyddet på chassit, OM det är olika tillverkare. Nu har vi ett annat babyskydd också som vi använder i den andra bilen, och det kommer från BeSafe (länk) och den går att montera direkt på chassit från Cybex. Men det är inte alltid så, utan babyskydd från ett visst varumärke kanske inte passar på ett annat varumärkes chassi, utan då brukar en adapter finnas att köpa till.

6. Småhanddukar!! Man kan inte ha för många små spy/amningshanddukar. Jag köpte ”tvättlappar” från IKEA länk här, och köp på dig och ha på lite olika ställen i ditt hem. Man blir stressad i början och bara sätter sig ner med bebisen för att amma och glömmer både vatten (man blir så törstig!! Eller man och man, jag blev i alla fall) och handduk så då är det skönt att ha nära till hands.

7. Amningskompresser. Alla mammor jag känner har sagt samma sak om amningen, att det är jobbigt i början och gör väldigt ont. Till er som snart ska få en liten så vill jag ändå peppa med att säga att det går över, så håll ut. Det är jobbigt under första tiden, men det är en så kort period så när den väl är över så har du glömt bort det. Såklart är allt individuellt, jag säger ingenting om det. Men jag hade väldigt ont i början och tyckte att det var så extremt jobbigt, men nu är det ett minne blott. Men däremot så vill jag tipsa om dessa (länk) kompresser som jag fick tips av en vän om att köpa, och jag testade dessa när det var som värst och tyckte att de var så bra.

Dessa sju sakerna är faktiskt det som jag anser underlätta en hel del. Sen så behövs ju givetvis några uppsättningar kläder såsom bodys,  byxor, mössor, etc. för det tvättas även en hel del i början. Men när det gäller lite större inköpen så tycker jag att dessa har underlättat för mig och Joacim 🙂

Innan Wilda kom till oss så minns jag att jag tyckte att det var svårt att veta vilka storlekar på kläder och så man skulle köpa, och jag tror jag bad er om tips om just det. Nu i efterhand så skulle jag faktiskt säga att man nog inte ska fokusera så mycket på en enda storlek, utan kanske mixa mellan 50, 56 och 62. Det är ju så individuellt och Wilda hade liksom storlek 44 precis i början, en storlek jag blev avrådd från att köpa, men hon drunknade i storlek 50. Nu är hon som jag skrev i tidigare inlägg nääääästan uppe i storlek 56 🙂

Hoppas att mina tips var till någon

Kraaam Caroline

Dagen efter att Wilda hade kommit 🙂 Här med åkpåsen från Voksi för babyskydd och babyskyddet från BeSafe.

 

Babyskyddet från Cybex som är nedfällbart och monterat på chassit.