Visar inlägg från "att-vanta-barn"

Vecka 29

Gravidvecka 29 och den här veckan kommer jag att avsluta med en överraskning! Vad det är får ni se framåt helgen 😉

Vi befinner oss just nu i exakta veckan 28+1, och min Preglife-app visar 70,7% avklarat Gah! Så sjukt! Vad ni också kan se i bilden är den där checklistan, haha.. 15,4%.. men jag har bara varit dålig på att checka av ska jag säga till mitt försvar. Har faktiskt kommit en liten bit. Åh, relaterat till mitt tidigare inlägg kring graviditeten där jag uttryckte min frustration i att inte veta vad jag ska köpa så är ju checklistan i appen superbra ju! Så det ska jag börja checka av i nu, har alltså inte riktigt börjat… Men den kombinerat med alla era toppentips har ju gjort att jag känner mig supertrygg! Tusen tack för det.

 

Observera den supersöta bilden på Jocke där också 😉 

 

Under förra veckan började jag få mina första smärtor, och det är den rackarns ischiasnerven som spökar. Ska väl inte klaga, men kan inte låta bli att bli irriterad på mig själv. Jag har haft en så bra känsla i kroppen under hela graviditeten, sen sprang jag på ett träningspass för att jag kände att jag klarade av det och därefter började problemen. Jag har ju nu fått höra från Helena, som jag skrev om i tidigare inlägget att man måste stärka upp nerven igen. Jag tänkte ju direkt att  ”jag bör säkert bara vila”, eller massera – men ack så fel jag hade då. Tydligen ska man försöka stärka upp den igen med rätt övningar. Jag har fått en övning som jag ska börja köra nu tre gånger om dagen sen får vi se helt enkelt om den slutar att göra ont. Jag var ute på morgonpromenad för första gången på länge idag, och jag hade verkligen ont hela promenaden. Ah, jag får hålla tummarna om att det går över snart, men som sagt – det hade kunnat vara som mycket värre.

 

Nu ska jag bege mig ner till Örsundsbro för att träna ett cirkelpass där. MEN! Ska ta det väldigt lugnt…

 

Kram på er!

 

Together

God kväll

Vill börja med att säga wow(!!) vad mycket bra tips ni kom med i förra inlägget! Jag har 170 kommentarer som ligger och väntar på godkännande och svar som jag ska ta tag i imorgon. Tusen tusen tack! Jag har redan hunnit scrolla genom och tjuvläst många, men ska läsa alla grundligt – era tips är verkligen ovärderliga 🙂 Stor puss på er och tack!

 

 

Jocke har varit i Jämtland nu i ett par dagar och jag saknar honom så mycket. Han har dessutom så dålig mottagning där uppe så de få enstaka samtalen vi får till är av sämsta möjliga kvalité, så det känns knappt som att jag har hört hans röst ordentligt dessa dagar. Ska bli så skönt att få hem honom imorgon kväll igen! Nu när han har varit bortrest har jag haft sån lyx att bli bjuden på middag hos hans föräldrar om kvällarna, och likaså ikväll – supermysigt! Hann även med en kvällspromenad tillsammans med Susanne innan märket föll. Jag har extremt svårt att få till morgonpromenaderna nu för tiden alltså, det är alldeles för mörkt ute. Så nu måste jag försöka få till promenaden på eftermiddagarna istället…

 

Åh just! Måste visa en annan sak. På vägen hem idag så stannade jag till på Lindex och fick med mig lite barnkläder hem som ni ska få se sen, men också ett armband till mig själv. Jag kunde bara inte motstå… Det är ett ”fighting cancer”- armband där alla intäkter går till cancerforskning. Hur fint var det inte? 🙂 Det ska jag bära stolt.

 

  

Idag bar jag kjol från Kappahl, polotröja från Lindex och smycken från Efva Attling. Kjol har för övrigt blivit mitt nya favoritplagg på jobbet nu när magen börjat växa 🙂 

 

Men jag kom hem strax efter åtta och har precis tittat på kvällens avsnitt av Bonde Söker fru. Fjärilar i magen och såna flashbacks igen alltså! Ska skriva av mig lite kring det imorgon tänkte jag.

 

Nu är det dags att sova, natti alla fina!

1°C

God morgon torsdag!

Gav mig ut på en morgonrunda vid 06.20 idag och jag har insett att det är den tidigaste tiden som jag vågar mig ut, för det är så extremt mörkt på mornarna numera. Det gillar jag inte! Det får gärna vara kallt, imorse var det 1 grad, men däremot inte mörkt för då tycker jag inte att det är lika peppande att komma ut. När jag bodde i stan var det en helt annan femma, med all gatubelysning, men här ute på landet kan jag lova att det verkligen är kolsvart! Inte lika inbjudande att ge sig ut själv då. Det kommer nog kännas ganska tuffare nu ju längre in i höst och sen vintern som vi kommer. Mina morgonrundor är nästan lite heliga för mig just nu då det är den vardagsmotionen som jag får till, för jogga bli det inte av. Jag har försökt mig på några lättare ”lufsrundor” men då känns det som att jag ska kissa på mig efter bara 20 meter, haha, så det går inte. Men promenader funkar fortfarande och det ska jag försöka hålla i under så lång tid som möjligt under graviditeten.

I övrigt så tränar jag med lokala gympasektionen här i Örsundsbro tre dagar i veckan. Passen är tabata, cirkelträning och styrka och det ska jag också försöka fortsätta med så länge jag orkar. Givetvis måste jag anpassa övningarna efter vad jag klarar av med min gravida kropp, men det gör mycket att ”bara komma iväg” för att få vissa övningar gjorda men också för att träffa folk 🙂 Det är en socialt roligt grej tycker jag som peppar, att träna tillsammans med andra. För mig känns det också viktigt att stärka kroppen inför den tyngre delen av graviditeten, förlossning och inte minst tiden som nybliven mamma. Jag tror att det kan vara till stor hjälp om man har en grundstryka.

Är det några av er som läser som är gravida som också försöker strukturera upp träning och motion under graviditet? Eller som kanske varit gravida för den delen och har bra tankar och tips? Jag har förstått att allt är ju så individuellt vad man klarar av. Vissa av mina vänner och bekanta hade så extremt ont i kroppen när de var i samma vecka som jag är i nu, vecka 27. Jag har verkligen haft tur, och har ännu inte känt av någon foglossning eller smärta men känner däremot att jag måste vara uppmärksam och verkligen känna efter känslan i kroppen.

Bjuder på lite bilder från min morgon… Nu ska jag ge mig iväg till jobbet! Önskar er en fin dag!

Kram Caroline

 

+

Idag klev vi in i vecka 27 och det tänkte jag fira med att berätta om dagen då vi fick se ett plus på stickan och fick reda på att vi skulle bli föräldrar…

Jag hade bara några månader innan slutat med p-piller efter att jag och Jocke hade pratat ihop oss kring hur vi kände för barn. Vi tänkte att det kommer säkerligen ta tid med tanke på att jag ätit p-piller i så många år och vi har vänner som har försökt att bli gravida i flera år. Så med en tanke kring att det kommer antagligen ta runt ett år så valde vi att sluta med p-piller under februari någon gång, om jag inte minns fel? Hur som, jag insåg ganska snabbt att min kropp började kännas annorlunda på något sätt, och att min menstruation var ”försenad”. Det här med att den var försenad var ju absolut inte det tecknet som jag såg som starkast, jag har nämligen aldrig haft regelbunden menstruation någonsin så tänkte väl bara att ”ja men det tar väl tid innan den blir regelbunden”. Men jag pratade med min kompis Sanne om att min kropp kändes märklig, och hon sa att hennes magkänsla (liksom min) alltid stämmer och att hon bara kände på sig att jag var gravid. Hon fick tjata på mig i cirka två veckor innan jag gjorde testet en morgon…

Jag minns att Jocke skulle ner på gården och jobba, och jag sa att vi måste bara se vad stickan visar innan du springer iväg! Jag tänkte VERKLIGEN INTE att den skulle visa positivt alltså. Jocke stod och trampade utanför dörren och frågade om han kunde komma in. Jag hade lagt stickan på handfatet och sa att ”ja, men kom in och kolla för jag har hoppat in i duschen – man ska vänta i några minuter”. Han dundrade in, ganska stressad och frågade ”aha, vad betyder ett kryss då!?”, jag frågade om han såg ett kryss och började skratta nervöst och sa att jag är nog gravid. Jocke ropade åt mig att komma ut ur duschen, NU! – Och vi kastade oss på sängen och skrattade och frågade oss själva om vi verkligen skulle klara av det här!? Ska vi liksom bli föräldrar!? Kommer man någonsin känna sig vuxen nog att vara förälder? Haha, jag kan ju ibland känna mig som mitt 15-åriga jag fortfarande så hur ska det här gå?

 

 

Jag berättade ganska omgående för min lillasyster genom sms och bestämde mig därefter att åka och köpa TRE (!) graviditetstest till varav ett digitalt så jag kunde se veckor. (Snacka om att ruinera sig själv för övrigt, svindyra!) Vi fick då se att jag var i vecka fem, och vi började direkt diskutera kring hur och när vi ska berätta för våra familjer. Vi kände båda två att det var bättre att berätta direkt än att vänta till vecka 12 (då man brukar säga att den osäkra perioden är över), så vi skulle kunna få stöttning om något tråkigt skulle hända. Min svärmor ville samma kväll bjuda mig på ett glas vin medan killarna var ute på fältet och jobbade. Jag kände att det var så svårt att ljuga, och jag fick säga att jag behövde köra bil för att jag skulle ut till Jocke i fält lite senare. Dagen därpå sa Jocke att vi skulle berätta för hans föräldrar, direkt. Jocke, hans bror och pappa kom hem sent efter arbete och skulle äta kvällsfika ihop innan var och en skulle hem till sig och jag gick dit och gjorde sällskap. Jag var så nervös, haha! Konstigt såhär i eterhand att man är så nervös… Men jag hade i vilket fall köpt en kanelbulle som vi satte en liten lapp i där det stod ”Gräddas i 38 grader till januari 2019” och så fick Jocke smyga in den i ugnen och sätta på belysningen. Det tog ett bra tag innan de upptäckte bullen och vi fick stå och trampa i hallen och dra ut på tiden så att de skulle se den. Sen utbrister Jockes pappa Janne ”Men! Det är en bulle i ugnen!!”. Vi började fnittra och Susanne Jockes mamma tittade på mig – i tron om att vi skojade eller att det var Jockes bror Fredrik som hade busat och ställt in den där – och frågade ”vadå, är du gravid?” – vi började skratta och jag svarade bara ja och nickade. Haha! Jag var så himla nervös för att berätta för dem. Vad ska folk tänka? Vi hade ju inte varit tillsammans så länge, det visste vi om men det kändes bara så rätt när det hände så varför inte? Men det var väldigt roligt att berätta på det sättet och vi var direkt tvungna att lista ut hur vi skulle berätta för mina föräldrar…

 

Det fick dröja nästan två veckor innan vi berättade för mina föräldrar då vi ville berätta öga mot öga. Vi tog med oss en kamera, åkte förbi min syster Nelly och svåger Robin innan för att överlämna en body som Jocke hade tryckt till Collin. På bodyn stod texten ”Äntligen ska jag få en liten kusin!”. Därefter åkte vi hem till mina föräldrar och hjälpte till med middagen innan Nelly, Robin och Collin kom. Jag ställde upp en kamera och filmade allt utan att mamma och pappa förstod det. Så, Nelly och dem kommer och vi kramas precis som att vi inte har setts, de går in i köket och vi alla pratar om allt möjligt tills att mamma får syn på Collins tröja. Man kan se på filmen hur hon står och pekar på Collin, helt tyst och sen kliar hon sig lite på hakan och funderar lite innan hon skriker ”Vad står det där!?” och överröstar alla. Mamma och pappa blir såklart superglada och gråtkalas utbrister. Det där är ju en känsla man aldrig kommer få känna igen, när man berättar om sitt första barn för sina förändrar. Men det var hur som en fantastisk dag och det var så mysigt att få berätta för dem.

 

 

Nu ska jag duscha efter träning, sen blir det lite mys i soffan med min karl innan sängdags. Han har för övrigt varit jätteduktig och målat bordet som han har byggt, som jag trodde att jag skulle åka på att göra. Jag är så impad av bordet, ni ska få se sen när det är klart!

Sov sött, Kram Caroline

”Bondunge på väg” – avsnitt 16

I dag sänds det 16:e och tredje sista avsnittet av min och Joacims Tv4Play-serie Bondeparet (länk här). Det här avsnittet är nog mitt personliga favoritavsnitt såhär långt. Det är i dagens avsnitt som vi berättar om graviditeten, köket börjar ta form på riktigt på Tuna och Jocke testar mina ”bonde-kunskaper”. Jag blir helt upprymd av känslor när jag ser det avsnittet, det känns som att det var så längesen. Men som den röda tråden genom alla mina inlägg – tiden går ju så snabbt! Haha! Men det är ju verkligen så… Vi kan nämligen helt och fullt erkänna att det blivande barnrummet fortfarande ser ut som det gör i dagens avsnitt, ångest. Men vi har sagt att vi snart ska ta tag i det. Jag vet att när vi väl gör det så kommer de gå av bara farten. Nu återstår ju bara frågan kring hur man ska inreda rummet? Jag har lite olika tankar och idéer som jag ska bolla med Jocke men tar tacksamt emot tips om ni har några 🙂

I vårt hus just nu har så har vi ett par rum som vi fortfarande arbetar med; barnrummet då, men också badrummet på ovanvåningen samt en garderob som ligger i anslutning till barnrummet. Det kluriga är att vi måste göra dessa rummen i en viss ordning då det krävs dragning av el, vatten och dylikt genom ett av rummen så då kan man inte börja med barnrummet eller garderoben innan badrummet, ja ni förstår… Men oktober har vi sagt ska bli en fixarmånad nu när skörden är över också. Det kommer bli kul! Däremot kunde vi ju konstatera efter det här superintensiva halvåret att det är så extremt mycket svårare att arbeta när det är mörkt i jämförelse med när det är ljust. Så därför blir ju helgerna ”heliga” under renoveringen eftersom det är då man kan passa på att arbeta mitt på dagen när det är ljust.

 

Kunde ni förresten alla fem svaren på Jockes spannmålstest som han hade med mig i? 😉

 

Ja man kan ju undra varför jag var så trött, haha…

 

 

Februari 2018

 

 

Dessa bilder togs i februari någon gång och det var bara ett par veckor efter att vi hade startat vårt gemensamma instagramkonto Bondeparet. Inte kunde vi ana att vi skulle få en egen tv-serie kring renoveringen där och då – men vi är så glada för det idag. Vi skapade instagramkontot för att vi skulle kunna dokumentera renoveringen för oss själva, men nu har vi ju fått allt inspelat istället, och tänk så kul att titta tillbaka på det sen och kunna visa vår ”lilla bondunge”. Nedan ser ni två före-bilder på det som ska bli barnrum, dessa togs i mars någon gång tror jag.

 

Kram Caroline

24 + 4

Vi startade lördagen med lite sovmorgon, frukost framför Nyhetsmorgon och nu ska vi alldeles strax åka och handla inför kvällens middag. Joacims familj kommer nämligen över på besök, och det blir första middagen på Tuna Gård för familjen Rickling sedan farmor Kerstin och farfar Hans bodde här.

Ni är många som har frågat hur jag mår  graviditeten och därför tänkte jag göra en liten uppdatering i vart vi står just nu. Jag är idag i vecka 25 (24+4) och det var den här veckan som magen började växa på riktigt. Det känns som att det har tagit ett tag att få den där lilla kulan, men nu börjar den visa sig. Det är i och för sig ingenting som har stressat mig, utan det har snarare känts lite lyxigt eftersom magen inte varit ”i vägen” på samma sätt som den börjar bli nu. Missförstå mig rätt, jag tycker att det känns supermysig att få mage men är samtidigt så ovan 🙂 Men antar att det bara är att vänja sig 😉

I övrigt under min graviditet har jag mått väldigt bra och det gör jag fortfarande, och det är jag så tacksam för. För min syster var det raka motsatsen och jag led verkligen med henne. Det är ju märkligt och häftigt på samma gång att en graviditet kan se så extremt annorlunda ut från person till person men också från barn till barn hos samma mamma.

 

Nu är det dags att fixa det sista innan middagsgästerna anländer, men här fick ni i alla fall en kort uppdatering på graviditeten. Jag tänkte göra ett inlägg senare kring hur det gick till när vi fick reda på att vi väntade barn, så håll utkik!

 

Kram Caroline