Visar arkiv från oktober 2018

1°C

God morgon torsdag!

Gav mig ut på en morgonrunda vid 06.20 idag och jag har insett att det är den tidigaste tiden som jag vågar mig ut, för det är så extremt mörkt på mornarna numera. Det gillar jag inte! Det får gärna vara kallt, imorse var det 1 grad, men däremot inte mörkt för då tycker jag inte att det är lika peppande att komma ut. När jag bodde i stan var det en helt annan femma, med all gatubelysning, men här ute på landet kan jag lova att det verkligen är kolsvart! Inte lika inbjudande att ge sig ut själv då. Det kommer nog kännas ganska tuffare nu ju längre in i höst och sen vintern som vi kommer. Mina morgonrundor är nästan lite heliga för mig just nu då det är den vardagsmotionen som jag får till, för jogga bli det inte av. Jag har försökt mig på några lättare ”lufsrundor” men då känns det som att jag ska kissa på mig efter bara 20 meter, haha, så det går inte. Men promenader funkar fortfarande och det ska jag försöka hålla i under så lång tid som möjligt under graviditeten.

I övrigt så tränar jag med lokala gympasektionen här i Örsundsbro tre dagar i veckan. Passen är tabata, cirkelträning och styrka och det ska jag också försöka fortsätta med så länge jag orkar. Givetvis måste jag anpassa övningarna efter vad jag klarar av med min gravida kropp, men det gör mycket att ”bara komma iväg” för att få vissa övningar gjorda men också för att träffa folk 🙂 Det är en socialt roligt grej tycker jag som peppar, att träna tillsammans med andra. För mig känns det också viktigt att stärka kroppen inför den tyngre delen av graviditeten, förlossning och inte minst tiden som nybliven mamma. Jag tror att det kan vara till stor hjälp om man har en grundstryka.

Är det några av er som läser som är gravida som också försöker strukturera upp träning och motion under graviditet? Eller som kanske varit gravida för den delen och har bra tankar och tips? Jag har förstått att allt är ju så individuellt vad man klarar av. Vissa av mina vänner och bekanta hade så extremt ont i kroppen när de var i samma vecka som jag är i nu, vecka 27. Jag har verkligen haft tur, och har ännu inte känt av någon foglossning eller smärta men känner däremot att jag måste vara uppmärksam och verkligen känna efter känslan i kroppen.

Bjuder på lite bilder från min morgon… Nu ska jag ge mig iväg till jobbet! Önskar er en fin dag!

Kram Caroline

 

+

Idag klev vi in i vecka 27 och det tänkte jag fira med att berätta om dagen då vi fick se ett plus på stickan och fick reda på att vi skulle bli föräldrar…

Jag hade bara några månader innan slutat med p-piller efter att jag och Jocke hade pratat ihop oss kring hur vi kände för barn. Vi tänkte att det kommer säkerligen ta tid med tanke på att jag ätit p-piller i så många år och vi har vänner som har försökt att bli gravida i flera år. Så med en tanke kring att det kommer antagligen ta runt ett år så valde vi att sluta med p-piller under februari någon gång, om jag inte minns fel? Hur som, jag insåg ganska snabbt att min kropp började kännas annorlunda på något sätt, och att min menstruation var ”försenad”. Det här med att den var försenad var ju absolut inte det tecknet som jag såg som starkast, jag har nämligen aldrig haft regelbunden menstruation någonsin så tänkte väl bara att ”ja men det tar väl tid innan den blir regelbunden”. Men jag pratade med min kompis Sanne om att min kropp kändes märklig, och hon sa att hennes magkänsla (liksom min) alltid stämmer och att hon bara kände på sig att jag var gravid. Hon fick tjata på mig i cirka två veckor innan jag gjorde testet en morgon…

Jag minns att Jocke skulle ner på gården och jobba, och jag sa att vi måste bara se vad stickan visar innan du springer iväg! Jag tänkte VERKLIGEN INTE att den skulle visa positivt alltså. Jocke stod och trampade utanför dörren och frågade om han kunde komma in. Jag hade lagt stickan på handfatet och sa att ”ja, men kom in och kolla för jag har hoppat in i duschen – man ska vänta i några minuter”. Han dundrade in, ganska stressad och frågade ”aha, vad betyder ett kryss då!?”, jag frågade om han såg ett kryss och började skratta nervöst och sa att jag är nog gravid. Jocke ropade åt mig att komma ut ur duschen, NU! – Och vi kastade oss på sängen och skrattade och frågade oss själva om vi verkligen skulle klara av det här!? Ska vi liksom bli föräldrar!? Kommer man någonsin känna sig vuxen nog att vara förälder? Haha, jag kan ju ibland känna mig som mitt 15-åriga jag fortfarande så hur ska det här gå?

 

 

Jag berättade ganska omgående för min lillasyster genom sms och bestämde mig därefter att åka och köpa TRE (!) graviditetstest till varav ett digitalt så jag kunde se veckor. (Snacka om att ruinera sig själv för övrigt, svindyra!) Vi fick då se att jag var i vecka fem, och vi började direkt diskutera kring hur och när vi ska berätta för våra familjer. Vi kände båda två att det var bättre att berätta direkt än att vänta till vecka 12 (då man brukar säga att den osäkra perioden är över), så vi skulle kunna få stöttning om något tråkigt skulle hända. Min svärmor ville samma kväll bjuda mig på ett glas vin medan killarna var ute på fältet och jobbade. Jag kände att det var så svårt att ljuga, och jag fick säga att jag behövde köra bil för att jag skulle ut till Jocke i fält lite senare. Dagen därpå sa Jocke att vi skulle berätta för hans föräldrar, direkt. Jocke, hans bror och pappa kom hem sent efter arbete och skulle äta kvällsfika ihop innan var och en skulle hem till sig och jag gick dit och gjorde sällskap. Jag var så nervös, haha! Konstigt såhär i eterhand att man är så nervös… Men jag hade i vilket fall köpt en kanelbulle som vi satte en liten lapp i där det stod ”Gräddas i 38 grader till januari 2019” och så fick Jocke smyga in den i ugnen och sätta på belysningen. Det tog ett bra tag innan de upptäckte bullen och vi fick stå och trampa i hallen och dra ut på tiden så att de skulle se den. Sen utbrister Jockes pappa Janne ”Men! Det är en bulle i ugnen!!”. Vi började fnittra och Susanne Jockes mamma tittade på mig – i tron om att vi skojade eller att det var Jockes bror Fredrik som hade busat och ställt in den där – och frågade ”vadå, är du gravid?” – vi började skratta och jag svarade bara ja och nickade. Haha! Jag var så himla nervös för att berätta för dem. Vad ska folk tänka? Vi hade ju inte varit tillsammans så länge, det visste vi om men det kändes bara så rätt när det hände så varför inte? Men det var väldigt roligt att berätta på det sättet och vi var direkt tvungna att lista ut hur vi skulle berätta för mina föräldrar…

 

Det fick dröja nästan två veckor innan vi berättade för mina föräldrar då vi ville berätta öga mot öga. Vi tog med oss en kamera, åkte förbi min syster Nelly och svåger Robin innan för att överlämna en body som Jocke hade tryckt till Collin. På bodyn stod texten ”Äntligen ska jag få en liten kusin!”. Därefter åkte vi hem till mina föräldrar och hjälpte till med middagen innan Nelly, Robin och Collin kom. Jag ställde upp en kamera och filmade allt utan att mamma och pappa förstod det. Så, Nelly och dem kommer och vi kramas precis som att vi inte har setts, de går in i köket och vi alla pratar om allt möjligt tills att mamma får syn på Collins tröja. Man kan se på filmen hur hon står och pekar på Collin, helt tyst och sen kliar hon sig lite på hakan och funderar lite innan hon skriker ”Vad står det där!?” och överröstar alla. Mamma och pappa blir såklart superglada och gråtkalas utbrister. Det där är ju en känsla man aldrig kommer få känna igen, när man berättar om sitt första barn för sina förändrar. Men det var hur som en fantastisk dag och det var så mysigt att få berätta för dem.

 

 

Nu ska jag duscha efter träning, sen blir det lite mys i soffan med min karl innan sängdags. Han har för övrigt varit jätteduktig och målat bordet som han har byggt, som jag trodde att jag skulle åka på att göra. Jag är så impad av bordet, ni ska få se sen när det är klart!

Sov sött, Kram Caroline

1 oktober

Hej på er!

Måndag och min energi har inte varit på topp idag. Jag har varit så extremt trött efter en natt med dålig sömn. Drömmer en del märkliga saker, och vaknar stup i kvarten och magen börjar bli lite stor och bökig. Men nu är måndagen förbi och imorgon är det tisdag och en ny dag med nya tag!

Mina morgonpromenader blir heller inte riktigt av nu när det är så mörkt även på morgonen. Klockan ringde vid 06.00 och det var kolsvart. Jag är en riktig morgonmänniska och brukar inte ha några problem med att komma upp, men idag hade jag verkligen det. Usch vad jag hatar att snooza, varför finns den funktionen på telefonen? Jag gillar den inte och den får mig bara att bli ännu tröttare. Hur som jag tog mig genom dagen och eftermiddagssolen visade sig och jag fick till en promenad på eftermiddagen i alla fall. Så himla fint väder och jag blev helt frälst av alla vackra färger på träden och naturen. Den här årstiden är nog den vackraste på hela året. Efter min 6km runda så tränade jag lite axlar på mitt hemmagym – läs: i vår trädgård. Därefter blev det till att ställa sig vid spisen för att veva ihop lite köttbullar i brunsås med potatismos till middag och nu är det dags att sova. Min mästerfotograf till sambo tyckte inte att mina bilder på tapeterna gjorde sig rättvisa, så får skjuta på dem tills att han kan hjälpa mig helt enkelt 😉

Sov så gott! Kram och natti!

Färgerna var till och med värda en rejäl ”underifrån-selfie”, så den bjuder jag på 😉