Att byta livsstil…

 

Varning för mycket text! 

Jag får väldigt ofta frågor kring hur det är att vara tillsammans med en bonde och hur det kändes att ”lämna” stadslivet för ett liv på landet. Ska jag vara helt ärlig så reflekterar jag ganska sällan över det och att mitt liv ser så extremt annorlunda ut nu mot vad det gjorde för ett och ett halv år sedan. Men när jag väl känner efter så kan jag konstatera att jag har hamnat på det stället där jag kommer vilja spendera resten av mitt liv. Jag har en ro och ett lugn i min kropp som jag aldrig tror att jag upplevt någonsin. Jag har alltid varit en person som ”suktat efter något mer” när det kommer till yrke och målsättningar när det handlar om livsstil och vart jag vill bosätta mig. Jag hade siktet inställt på att flytta utomlands efter min examen från KTH, ”här i Sverige hade jag ju ändå ingenting att hämta”. Jag minns att jag tidig vår innan jag sökte mig till det arbetet jag har idag, var med i en antagningsprocess för en traineeprogram utomlands då man skulle vara beredd på att bosätta sig i ett annat land (kunde bli vilket som helst) i minst 4-5 år, och jag blev så extremt besviken när jag inte blev antagen. Idag är jag ju snarare extremt glad att det blev som det blev… Jag tror att det handlade om att jag letade efter något mer som gör livet mer spännande och som kunde tillfredsställa mig några år framåt, och där och då var jag fast besluten om att det handlade om en karriär utanför Sveriges gränser.

  

 

Varför jag känner att jag vill skriva av mig om det här är för att jag tror att det finns många där ute som ”letar efter något” som känner att de vill något så innerligt men att det är svårt att nå. Till dem vill jag bara säga att man borde istället gå tillbaka till sig själv och känna efter vad det är som saknas i livet. Det kan vara människorna du omringar dig av, ditt yrke, studierna, platsen där du bor…etc. För mig var det ju helt klart kärleken och platsen där jag bodde just då. Sedan jag träffade Jocke har allt blivit så extremt självklart. Jag vill inte bo någon annanstans än i Sverige, och jag ska absolut inte bo i innerstan. När det kommer till kärleken däremot så kan den ju vara extremt svår att hitta! Det säger jag ingenting om… Jag fick leta i mina fyra år som singel och sen dök han upp på det sjukaste av alla sätt. Men däremot kan det ju vara något helt annat man kan påverka. Jag hade nog kunnat påverka ganska mycket av mitt välmående bara genom att flytta från innerstan, det är i alla fall vad jag tänker såhär i efterhand.

 

 

Att leva ihop med Joacim som är bonde har aldrig varit något problem. När jag inledde min Bonde söker fru-resa så visste jag vad jag gav mig in på. Han skulle aldrig flytta på sig eller byta yrke, så där vet man ju direkt att man själv kommer att få flytta – och det var aldrig något som skrämde bort mig utan snarare lockade ännu mer. Jag och Jocke har alltid pratat om hur vi känner kring saker och ting, och jag visste hur hans arbete skulle se ut. Jag är dessutom lite av en ensamvarg, så trots att jag vill ha hem honom så kan jag ju i alla fall njuta av de ensamma stunderna. Så har jag alltid varit, att jag kan tycka att te är extremt skönt med ”egentid” i några timmar. Sen är jag och Jocke duktiga på att umgås de stunderna vi får möjlighet och att utnyttja tiden till max. Helgerna blir heliga på något sätt, och även kvällarna veckorna.

 

Jag tvekade heller inte en sekund på att ta mitt pick och pack och flytta ut till honom på landet. Dels var ju beslutet lätt att ta eftersom jag hade så starka känslor för Jocke, men stadslivet i sig har jag aldrig föredragit eller saknat. Min kompis Simone burkade kalla mig för lantis, för jag såg till att fly staden till mina föräldrar i Arboga så fort jag hade chansen. Haha, ett starkt tecken i sig kan man tycka men trots det skulle jag sikta på en karriär utomlands. Jag borde ju ha sålt lägenheten och flyttat ut på landet istället såhär i efterhand. Haha! Men där och då reflekterade jag aldrig över vad grunden till min känslomässiga oro var. Jag kände ju bara att jag ville vidare någonstans, men gjorde aldrig något åt det. Det tror jag är ganska lätt, att gå i gamla hjulspår och inte våga testa det man tror att man faktiskt vill. Jag tror inte att jag hade känt mig mer harmoniskt i livet om jag hade hamnat i ett annat land med ett utmanande yrke.

Jag tror helt enkelt att man måste våga testa det man tror att man vill göra. Det är ju inte så farligt. Om det så är att bosätta sig någonstans, flytta bara tillbaka om det inte känns bra? Var det inte rätt yrke, så sök dig till något annat. Man ska nog inte bara ”nöja sig” för tiden går ju så snabbt! Och tänk vilket slöseri med tid att bara göra något man känner ”funkar”.

 

 

Jag är ingen expert på något sätt, men jag har bara insett nu i efterhand att jag nog hade kunnat må mycket bättre om jag hade ändrat på några små medel i mitt liv under den perioden då jag ”sökte efter något mer”…

 

 

 

 

 

18 reaktioner på “Att byta livsstil…”

  • Jennifer skriver:

    Underbar text och jag känner igen mig i varje ord! Du inspirerar verkligen! ⭐

  • Emma Linnea skriver:

    Vad fint skrivet! Känner igen mig så mycket, är lika gammal som du och har alltid strävat uppåt och vidare när det gäller karriär, bott utomlands mycket pga jobb och studier osv och sett mig som en storstadstjej som alltid sökte spänning och utmaningar. Tidigare i år fick jag flipp och ifrågasatte allt. Varför tyckte jag sånt var så viktigt? Vill jag verkligen leva så? Så jag sa upp mig från mitt jobb (ett bra jobb på en toppenarbetsplats – ”dumt” enligt många), men kände inte ens minsta lilla ångest! Allt kändes helrätt i magen direkt, underbar känsla! Nu ska jag flytta från storstadshetsen till en liten by i de kanadensiska bergen. Först tänkte jag att det var flyktbeteende 2.0, men har landat i att det inte alls är det. Denna gången bryr jag mig NOLL om jobb, karriär, storstadspuls osv., utan vill bara vara ute i naturen så långt från stress och karriärhets. Och har tagit detta beslut med mitt hjärta, helt oberoende av vad omgivningen tycker. Låååång utläggning här, haha. Men det finns så mycket fint att göra med sitt liv när man bara stannar och reflekterar lite, och följer sitt hjärta!

  • Sanna skriver:

    Ville bara tala om att jag tycker att du verkar vara en så genuin och fin person! Lycka till med bebis och allt, tror du blir en toppenmamma!

  • Lisa skriver:

    Wow tack för detta inlägg! 100 procent igenkänning, och en riktig tankeställare! Du inspirerar!

  • Linda skriver:

    Väldigt bra skrivit! Jag håller själv på och genomgår en förändring i mitt liv och håller med så mycket av det du skriver.

  • Sanna skriver:

    Så himla bra skrivet! Jag känner igen mig så mycket i dig. Texten träffade mig! Stor kram kloka du

  • Mia skriver:

    Hej, vi funderar också på landet.. blir tokig på att sitta i köerna inne i stan dag ut och dag in..
    Men en liten fråga då vi har barn och ni snart har barn.. Hur fungerar det med förskola och skola? Samt pendlingstider in till jobbet när du sedan börjat jobba och dottern kommer att gå på förskola?

  • Emma skriver:

    Känner igen mig så i det du skriver och känner. Är själv gift med en bonde och flyttade från stan ut på landet där jag aldrig tidigare bott. Bästa valet!

  • Essi skriver:

    Så interessant att läsa om dina tankar! Jag är också en lantis som studerar vid universitet i en större stad, men lyckligtvis är Vasa också väldigt liten 😃

  • JENNIFER skriver:

    Hej! Jag är bara nyfiken; vad pluggar/jobbar du med? Finns det något annat yrke du funderat på?
    Kram!

  • Johanna skriver:

    Vilket fint inlägg! Känner igen mig väldigt mycket i det du skriver och vi verkar vara lika som personer. Av det jag sett på tv och läst här verkar du vara en härlig, genuin och fin person och är så glad för dig att du hittat kärleken och lycka i dig själv igen, att det blev så bra tillslut! Ibland måste man bara våga chansa! Är också uppväxt på landet men bor i storstan sedan flera år men funderar lite på att kanske flytta i framtiden.. Just nu känns det som att byta jobb får bli det första steget till förändring och sedan ta det lite som det kommer (att träffa kärleken står också högt upp på listan). Tack igen för en fin blogg, att du delar med dig och dina kloka tankar!

  • Emma skriver:

    Så bra inlägg! Känner igen mig i mycket du skriver. Själv är jag uppväxt på landet men flyttade till stan när jag började plugga på universitetet. Bor fortfarande i stan och längtar varje dag tillbaka till landet. Har världens bästa kille nu men livet känns inte komplett förens vi har flyttat ut på landet. Jag hoppas det kommer ske snart.
    Superbra blogg! Ni är så fina tillsammans! Kram 🙂

  • Klara skriver:

    Vilket fint inlägg!
    Hade varit så kul att läsa ännu mer om din studenttid och utbildning på KTH! Samt vad du jobbar med nu och vad du tycker om det? 🙂

  • Malin skriver:

    Himla fint skrivet och sådan igenkänning, tänkt precis likadant så många gånger. Inte tagit steget till miljöombyte än, men tror att det finns en plats där just harmonin och lugnet bara infinner sig så som du beskriver så fint. Tack för inspirationen!

  • Hanna skriver:

    Sååå fint skrivet Caroline💟…känner oxå så, fint vågat!

  • Maria skriver:

    Efter mer en 10 år i stan så tog vi beslutet att flytta. Nu bor vi en skärgårdsby och har 500 m till havet. Bäste beslutet vi för kropp, själ och för vår familj. Vi passar bättre in här, och jag har inte samma oro för framtiden.

  • Lina skriver:

    Så fint & bra inlägg! Tack för att du delar med dig.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *