+

Idag klev vi in i vecka 27 och det tänkte jag fira med att berätta om dagen då vi fick se ett plus på stickan och fick reda på att vi skulle bli föräldrar…

Jag hade bara några månader innan slutat med p-piller efter att jag och Jocke hade pratat ihop oss kring hur vi kände för barn. Vi tänkte att det kommer säkerligen ta tid med tanke på att jag ätit p-piller i så många år och vi har vänner som har försökt att bli gravida i flera år. Så med en tanke kring att det kommer antagligen ta runt ett år så valde vi att sluta med p-piller under februari någon gång, om jag inte minns fel? Hur som, jag insåg ganska snabbt att min kropp började kännas annorlunda på något sätt, och att min menstruation var ”försenad”. Det här med att den var försenad var ju absolut inte det tecknet som jag såg som starkast, jag har nämligen aldrig haft regelbunden menstruation någonsin så tänkte väl bara att ”ja men det tar väl tid innan den blir regelbunden”. Men jag pratade med min kompis Sanne om att min kropp kändes märklig, och hon sa att hennes magkänsla (liksom min) alltid stämmer och att hon bara kände på sig att jag var gravid. Hon fick tjata på mig i cirka två veckor innan jag gjorde testet en morgon…

Jag minns att Jocke skulle ner på gården och jobba, och jag sa att vi måste bara se vad stickan visar innan du springer iväg! Jag tänkte VERKLIGEN INTE att den skulle visa positivt alltså. Jocke stod och trampade utanför dörren och frågade om han kunde komma in. Jag hade lagt stickan på handfatet och sa att ”ja, men kom in och kolla för jag har hoppat in i duschen – man ska vänta i några minuter”. Han dundrade in, ganska stressad och frågade ”aha, vad betyder ett kryss då!?”, jag frågade om han såg ett kryss och började skratta nervöst och sa att jag är nog gravid. Jocke ropade åt mig att komma ut ur duschen, NU! – Och vi kastade oss på sängen och skrattade och frågade oss själva om vi verkligen skulle klara av det här!? Ska vi liksom bli föräldrar!? Kommer man någonsin känna sig vuxen nog att vara förälder? Haha, jag kan ju ibland känna mig som mitt 15-åriga jag fortfarande så hur ska det här gå?

 

 

Jag berättade ganska omgående för min lillasyster genom sms och bestämde mig därefter att åka och köpa TRE (!) graviditetstest till varav ett digitalt så jag kunde se veckor. (Snacka om att ruinera sig själv för övrigt, svindyra!) Vi fick då se att jag var i vecka fem, och vi började direkt diskutera kring hur och när vi ska berätta för våra familjer. Vi kände båda två att det var bättre att berätta direkt än att vänta till vecka 12 (då man brukar säga att den osäkra perioden är över), så vi skulle kunna få stöttning om något tråkigt skulle hända. Min svärmor ville samma kväll bjuda mig på ett glas vin medan killarna var ute på fältet och jobbade. Jag kände att det var så svårt att ljuga, och jag fick säga att jag behövde köra bil för att jag skulle ut till Jocke i fält lite senare. Dagen därpå sa Jocke att vi skulle berätta för hans föräldrar, direkt. Jocke, hans bror och pappa kom hem sent efter arbete och skulle äta kvällsfika ihop innan var och en skulle hem till sig och jag gick dit och gjorde sällskap. Jag var så nervös, haha! Konstigt såhär i eterhand att man är så nervös… Men jag hade i vilket fall köpt en kanelbulle som vi satte en liten lapp i där det stod ”Gräddas i 38 grader till januari 2019” och så fick Jocke smyga in den i ugnen och sätta på belysningen. Det tog ett bra tag innan de upptäckte bullen och vi fick stå och trampa i hallen och dra ut på tiden så att de skulle se den. Sen utbrister Jockes pappa Janne ”Men! Det är en bulle i ugnen!!”. Vi började fnittra och Susanne Jockes mamma tittade på mig – i tron om att vi skojade eller att det var Jockes bror Fredrik som hade busat och ställt in den där – och frågade ”vadå, är du gravid?” – vi började skratta och jag svarade bara ja och nickade. Haha! Jag var så himla nervös för att berätta för dem. Vad ska folk tänka? Vi hade ju inte varit tillsammans så länge, det visste vi om men det kändes bara så rätt när det hände så varför inte? Men det var väldigt roligt att berätta på det sättet och vi var direkt tvungna att lista ut hur vi skulle berätta för mina föräldrar…

 

Det fick dröja nästan två veckor innan vi berättade för mina föräldrar då vi ville berätta öga mot öga. Vi tog med oss en kamera, åkte förbi min syster Nelly och svåger Robin innan för att överlämna en body som Jocke hade tryckt till Collin. På bodyn stod texten ”Äntligen ska jag få en liten kusin!”. Därefter åkte vi hem till mina föräldrar och hjälpte till med middagen innan Nelly, Robin och Collin kom. Jag ställde upp en kamera och filmade allt utan att mamma och pappa förstod det. Så, Nelly och dem kommer och vi kramas precis som att vi inte har setts, de går in i köket och vi alla pratar om allt möjligt tills att mamma får syn på Collins tröja. Man kan se på filmen hur hon står och pekar på Collin, helt tyst och sen kliar hon sig lite på hakan och funderar lite innan hon skriker ”Vad står det där!?” och överröstar alla. Mamma och pappa blir såklart superglada och gråtkalas utbrister. Det där är ju en känsla man aldrig kommer få känna igen, när man berättar om sitt första barn för sina förändrar. Men det var hur som en fantastisk dag och det var så mysigt att få berätta för dem.

 

 

Nu ska jag duscha efter träning, sen blir det lite mys i soffan med min karl innan sängdags. Han har för övrigt varit jätteduktig och målat bordet som han har byggt, som jag trodde att jag skulle åka på att göra. Jag är så impad av bordet, ni ska få se sen när det är klart!

Sov sött, Kram Caroline

33 reaktioner på “+”

  • Elin Robertson skriver:

    Men shit va kul att få läsa om hur ni berättade! Ligger här hemma under täcket o fnittrar 😆💕

  • Rebecka skriver:

    Vilket fint inlägg! Jag var också tok nervös när vi skulle berätta för mina föräldrar att jag var gravid. Det jag fick fram var att ” vi har syndat”. Min sambo höll på att gå under då! Haha ett ganska kul minne! All lycka till er och eran bebis i magen!

    • Linnea skriver:

      Hahahaha, alltså nu skrattade jag högt. ”Vi har syndat”, hahah detta kan vara bland det roligaste sättet jag hört någon berätta att de är gravida på, vad underbart!

  • Matilda skriver:

    Hej!

    Först och främst ett stort grattis till allt – fint hus, fin kille och så klart bebisen i magen! Underbart! Sen vet jag att man inte vill ha en massa ”välmenta råd” från andra ”förstå-sig-påare”, men ett bara måste jag ge er, om ni inte redan känner till det: Babypottning! Läs mer här: http://blojfribebis.se/babypottning/

    Man gör det helt och hållet på det sätt man själv orkar med och tycker funkar. Men det är så värt det! Att bara hålla bebisen över vasken/toan/golvbrunnen i duschen/på potta i samband med blöjbyte är ett bra och enkelt sätt att komma igång.

    Det finns även en Facebookgrupp: ”Babypottning – Blöjfri bebis diskussionsgrupp” där man kan få tips och råd.

    Själva började vi när vår dotter var tre veckor och det första kaoset lagt sig. Höll henne över grov-vasken i början och tog fram pottan när hon var fyra månader och hyfsat stadig. Antalet bajsblöjor vi behövt byta efter att hon började äta riktig mat (och därmed började bajsa ”vanligt”) är inte många (bara det gör det värt det!). Nu är hon 1 år och 8 månader och har inte haft blöja på tre veckor, varken dag eller natt. Antalet ”olyckor” har varit ytterst få. Det är så himla häftigt!

    Ni kommer att göra både er själva och bebisen en stor tjänst om ni testar! 🙂

    Allt gott!

  • Elin skriver:

    Åh vad jag känner igen mig i ”vad ska folk tänka?” 😅 Jag träffade min sambo i slutet på februari -15. I slutet på april -15 bestämde vi oss för att sluta med p-piller för det kunde ju som sagt ta lång tid.. två veckor senare var jag gravid! Våran äldsta dotter är på född 11 månader (på dagen) efter att vi för första gången pratade med varandra. Tänkte många gånger på vad folk skulle tänka (och vad vi hade gett oss in på!) men nu 3,5 år senare har vi två döttrar på 2,5 år och 6 månader, vi ska bygga ut vårat hus och jag kan inte se mitt liv utan honom. Känns det rätt så är det rätt 😊

    • Nicole skriver:

      Åh vad jag känner igen mig! Jag och min sambo firar i februari 5 år.
      Vi träffades 1 februari 2014- 8 februari blev bi ett par offentligt.
      9 mars plussade vi och lillan kom för tidigt 3 månader så hon kom augusti 2014.

      Juni 2014 flyttade vi till hus och 2017 fick vi vårt andra barn 😂
      Mååånga har haft problem med detta.

  • Anna skriver:

    Hej! Jag och min man har precis sett avsnitt 12 och 13 av bondeparet(har sett alla innan) och funderade just på om du visste där att du va gravid? Du sa att du va så trött och det kan man ju såklart vara ändå, men det är ju ett ganska säkert tecken. Lycka till med gården och bebis när den kommer😊

  • Elin skriver:

    Åhhh så fint!!! Blir helt varm i hjärtat att läsa här inne❤️ Tack för att du/ni delar med er😊😊

  • Mirre skriver:

    OH vad roligt att få läsa hela storyn kri g och vilka fina fyndiga sätt ni berätta det på.

  • Sofia skriver:

    Åh jag har ett stort leende på läpparna när jag läser detta ☺️ Så underbara vis ni berättade det på!! Kram 💕

  • Emma skriver:

    Åh vad roligt att få läsa om detta! Tack för att du delar med dig 🙂 håller med om att den där känslan när man ska berätta är så speciell! Kommer du berätta om ni ska få en flicka eller pojke? 🙂

  • Kejtis skriver:

    Åh vilka roliga sätt att berätta på! <3 Vi berättade också tidigt, både för familj och omvärlden haha. Vi hade varit öppna under flera år med att vi hade svårt att få barn, gjorde fem IVF-försök innan det gick hela vägen så vi kände likadant där att skulle vi få tråkiga besked så känns det bättre att få stöttning direkt istället för att behöva vara ledsen och ingen vet något.
    Nu har vi en underbar kille här hemma som blev 1 år för två veckor sedan! 🙂 <3

  • Caroline skriver:

    Så kul att läsa. Och känner igen mig SÅ väl i allt. Plussade i maj efter att ha slutat med p-piller i februari och väntar också en liten 7/1. Den sena mensen tog jag inte heller som ett tecken för graviditet utan tänkte att ”Klart den inte blir regelbunden så snabbt efter att ha ätit p-piller i alla dessa år”… Är det meningen så är det meningen ❤️ grattis till er! /En till gravid Caroline

  • TL skriver:

    Åh, gråter av lycka!
    Tänker tillbaka på när vi berättade för våra familjer förra året, på julafton! Alla fick ett varsitt kort i julklapp där det stod ” God jul ”faster, farmor, mormor mm.) om allting går som det ska så ses vi i sommar , puss.
    Världens gråtkalas och den bästa julafton någonsin! Men jag va precis som du, sååå nervös över att berätta för alla 😬
    Önskar er all lycka och kärlek ❤️

  • Ellinor skriver:

    Alltså vilket roligt sätt att berätta på! Och vilket minne att ha det på film dessutom! 😄 Ska definitivt göra något liknande när den dagen kommer 🤗

  • Madelen skriver:

    Grattis verkligen, så mysigt ni har berättat på. Jag förstår känslan när man vill berätta för hela världen.
    Jag minns känslan fast det var längesen. Stor kram till er💕

  • Annette skriver:

    Åh så roligt att göra överraskningar, min dotter stoppade och en bulle i ugnen, men jag fattade inte det ändå. Kul!
    Så roligt med din blogg. Kram❤

  • Jo skriver:

    Gud va kul! Nu fick jag lite inspiration som är i v 6 och inte berättat för någon än. En fråga som kanske är rätt privat, har ni gjort kubtest? Själv blir jag så förvirrad huruvida man ska göra det eller inte..
    Ni har varit fantastiska att följa, hoppas det blir mer! Kram

    • Caroline skriver:

      Det tycker jag är helt upp till en själv 🙂 Men vi valde att göra det, vi är för nojiga själar både jag och Jocke. Men efter så reflekterade vi en del tillsammans och kunde väl konstatera att vi kanske kunde ha skippat det ändå, för det finns en risk att det skapar mer oro än trygghet. Men det tycker jag är helt upp till er hur ni vill göra. Lycka till! Och vad roligt med graviditeten! Kram!

    • Emma skriver:

      Hur man än väljer att göra, men när jag var gravid så pratade jag o min sambo mycket kring ”vad gör vi med svaret”. Det kan ju kännas självklart för ena att fortsätta graviditeten och den andra kanske får känslor den inte kunde föreställa sig dyka upp. Så man ska nog tänka igenom en gång extra, varför man vill kolla upp det. Finns det chans att barnet har kromosom fel ellet vad gör vi om det är så. Det som kanske känns självklart från början, kanske förändras hos den ena partnern. Idag känns det som många gör det för ett extra ultraljud 🙈

  • Emelie skriver:

    Så himla härligt!! 😍
    Jag får sånna flashbacks när jag läser ditt inlägg. Jag och min man hade bara varit tillsammans i runt 10 månader när jag blev gravid, efter att ha slutat med p-pillrena då vi tänkte, precis som ni, att det kan ju ta lite tid… 😊 Men fort gick det och jag var nog också i vecka 5 när jag fick plus på stickan! 😍
    Nu har vi vart tillsammans i 7 år, gifta i snart 1,5 år, har två fina barn och håller på att fixa i vårt hus vi flyttade in i för 9 månader sen! 😍

    Ni verkar passa så fint ihop och jag är övertygad om att ni kommer bli fantastiska föräldrar! 💕
    All lycka till! 🍀

  • Josefine skriver:

    Så himla kul! Och så fint ni avslöjade det för familjen.
    Jag tycker man ser redan på ultraljudsbilden att den lille är lik dig i profil, blir spännande att följa er när bebis kommit!
    Har själv två pojkar på 2,5 år och 6 månader. Vi väntade dock 8 år innan vi kände oss redo (köpte hus då). Sedan tog det sig lika snabbt som för er.
    Krm!

  • Katarina skriver:

    Åh så fint, blev alldeles tårögd! Är själv beräknad 3/1 med vår lille pojk och hormonerna är på topp, hehe.❤️😊

  • Malin skriver:

    Ni är så fina ihop! Eftersom du sagt att ni tagit reda på kön är man ju lite nyfiken på det! Väntar med spänning 🙂

  • Hannah skriver:

    Åh vilka roliga sätt att berätta på! Ni kommer fixa att bli föräldrar galant 😍 Ni är så fina och verkar så trygga och lugna, ert barn kommer få det så bra! Önskar er all lycka!

  • Johanna skriver:

    ALLTSÅ!! Wow, vilken historia! Så jäkla fiffiga ni är dessutom. Väldigt roliga sätt att berätta för era nära och kära. Speciellt dedär med bullen, den ska jag försöka komma ihåg tills jag får barn 😉 För övrigt tror jag att ni kommer bli toppenbra föräldrar. Ni verkar vara såå kärleksfulla och busiga!
    Jag önskar er ALL lycka!

  • Carin skriver:

    Så fint!! (L)

  • Anki skriver:

    Så underbar läsning! Det kommer bli toppen! Jag och min man hade bara varit tillsammans i 3 mån när jag blev gravid. Men det kändes så rätt mellan oss. Precis som för er. Så varför vänta. Detta var 19 år sen och vi är fortfarande lika kära. Det där pirret finns fortfarande kvar. Så blir det för er med😉Önskar er all lycka! //Anki

  • Sarah skriver:

    Åh!
    Vilka fina sätt ni berätta på och så kul att ha den filmen!
    Du, allt kommer gå kanonbra – de där grejar ni galant 🙂
    Kram fr en 3barns mamma

  • Kajsa skriver:

    Maw, vilka fin sätt ni valde att berätta det på för era familjer! Kan tänka mig att det är en magisk stund 🙂 Hur hamna ni båda på samma plan att vilja ha barn nu? Ha en fin dag 🙂

  • anna skriver:

    så kul 😀😀 jag skickade bild på stickan till familjerna samma dag som jag testade, var då i vecka 5 😊 hans familj bor i/är från usa o min familj i södra sverige, vi i norra.. vi gifte oss oktober 2016, fick våran son i november 2017 och det är verkligen det bästa som finns 😍😍😍 varje dag har vi så kul med honom och det är så fantastiskt att följa utvecklingen!

    håller med tipset om babypottning, vi har gjort det och haft typ 20 bajsblöjor på 11 mån 😀👍🏾 har tygblöjor också 😊

  • Mona-lisa Linde'n skriver:

    Stort LYCKA TILL till er och jag hoppas ” bondeparet” kommer tillbaka i rutan när ni har blivit 3…
    Kram

  • Louise skriver:

    Roligt att läsa er historia! Den är faktiskt ganska lik min egen 🙈 väntar första barnet ihop med min bonngrabb i april. Jag trodde också att mensen bara var lite sen trots att jag hade gått runt med ömma bröst och mensvärk i tre veckor. Ska bli kul att följa er framöver 😍

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *