Jag tittade genom mina bilder i telefonen idag när det slog mig hur himla snabbt tiden går! Idag fyller min svärmor år (Grattis Susanne!), imorgon fyller jag år och på torsdag fyller min systerson Collin hela ett år. Det känns helt galet när jag tänker på det, att för ett år sedan kom han till oss och om mindre än ett halvår anländer vår lilla krabat och det kommer då bara skilja ett och ett halvt år mellan dem.
September 2017
Livet bokstavligt springer iväg; vänner som väntar barn nu samtidigt som oss och hela fyra bröllopsinbjudningar inför nästa sommar. Att planera sommarens bröllop och boenden, där två av dem är utomlands och att samtidigt tänka på att man ska ha med sig en liten på resan känns overkligt här och nu. Men antar att tiden kommer gå så himla snabbt, så lika bra att börja planera nu, haha…
I vilket fall, när jag tittar tillbaka ett år från nu så var jag och Joacim lyckligt nykära – precis som nu – men vår dåvarande relation utåt var väldigt udda i jämförelse med hur relationer vanligtvis brukar vara. Vi var nämligen tvungna att hålla vår relation hemlig i närmre sex månader eftersom vi inte fick avslöja hur pågående säsongen av Bonde söker fru skulle sluta. När jag tänker tillbaka så var perioden märklig på så sätt att vi inte kunde göra enkla och vardagliga saker tillsammans såsom att åka och handla, stanna till på macken, gå ut och äta, gå på bio eller ja, vi kunde inte göra något alls tillsammans egentligen. Man kan nog tänka att det måste vara så extremt jobbigt, men jag tror att både jag och Jocke tog det väldigt bra. Jag tror främst att det hade att göra med att vi var så trygga med varann och att vi var nöjda med att umgås med familj och vänner på hemmaplan, hos oss eller hos dem – så vi kände inget direkt behov av att vistas ute. Visst kunde jag tycka att det var jobbigt emellanåt, att man inte kunde smita in i butiken tillsammans, men det känns egentligen som en petitess såhär i efterhand.
Den 20e december sändes sista delen där Jocke gör sitt val, och då fick vi äntligen vara offentliga. Det kändes såklart som en befrielse att inte behöva mörka anledningen till att jag inte längre bodde kvar i Stockholm, vem min nya pojkvän var etc. Det kan nog tyckas att det var ganska uppenbart och att många skulle ”ha fattat”, men så var det konstigt nog inte. Jag hörde många gånger att det var uppenbart att det inte var mig han skulle välja i slutet, ”eftersom jag syntes så lite i programmet” vilket gjorde allt lite roligare. Men hur som, jag kommer alltid att minnas att min första födelsedag tillsammans med Jocke var under en väldigt udda period av vår relation – och nu likaså den andra men på ett helt annat sätt med mindre än fyra månader kvar till bebis.
Nu är det dags för lite sömn. Kram C