Visar arkiv från september 2018

Tiden går lite för snabbt

Jag tittade genom mina bilder i telefonen idag när det slog mig hur himla snabbt tiden går! Idag fyller min svärmor år (Grattis Susanne!), imorgon fyller jag år och på torsdag fyller min systerson Collin hela ett år. Det känns helt galet när jag tänker på det, att för ett år sedan kom han till oss och om mindre än ett halvår anländer vår lilla krabat och det kommer då bara skilja ett och ett halvt år mellan dem.

 

September 2017

 

Livet bokstavligt springer iväg; vänner som väntar barn nu samtidigt som oss och hela fyra bröllopsinbjudningar inför nästa sommar. Att planera sommarens bröllop och boenden, där två av dem är utomlands och att samtidigt tänka på att man ska ha med sig en liten på resan känns overkligt här och nu. Men antar att tiden kommer gå så himla snabbt, så lika bra att börja planera nu, haha…

 

 

I vilket fall, när jag tittar tillbaka ett år från nu så var jag och Joacim lyckligt nykära – precis som nu – men vår dåvarande relation utåt var väldigt udda i jämförelse med hur relationer vanligtvis brukar vara. Vi var nämligen tvungna att hålla vår relation hemlig i närmre sex månader eftersom vi inte fick avslöja hur pågående säsongen av Bonde söker fru skulle sluta. När jag tänker tillbaka så var perioden märklig på så sätt att vi inte kunde göra enkla och vardagliga saker tillsammans såsom att åka och handla, stanna till på macken, gå ut och äta, gå på bio eller ja, vi kunde inte göra något alls tillsammans egentligen. Man kan nog tänka att det måste vara så extremt jobbigt, men jag tror att både jag och Jocke tog det väldigt bra. Jag tror främst att det hade att göra med att vi var så trygga med varann och att vi var nöjda med att umgås med familj och vänner på hemmaplan, hos oss eller hos dem – så vi kände inget direkt behov av att vistas ute. Visst kunde jag tycka att det var jobbigt emellanåt, att man inte kunde smita in i butiken tillsammans, men det känns egentligen som en petitess såhär i efterhand.

 

 

Den 20e december sändes sista delen där Jocke gör sitt val, och då fick vi äntligen vara offentliga. Det kändes såklart som en befrielse att inte behöva mörka anledningen till att jag inte längre bodde kvar i Stockholm, vem min nya pojkvän var etc. Det kan nog tyckas att det var ganska uppenbart och att många skulle ”ha fattat”, men så var det konstigt nog inte. Jag hörde många gånger att det var uppenbart att det inte var mig han skulle välja i slutet, ”eftersom jag syntes så lite i programmet” vilket gjorde allt lite roligare. Men hur som, jag kommer alltid att minnas att min första födelsedag tillsammans med Jocke var under en väldigt udda period av vår relation – och nu likaså den andra men på ett helt annat sätt med mindre än fyra månader kvar till bebis.

 

 

Nu är det dags för lite sömn. Kram C

Äntligen igång!

Jag tänkte inleda den här bloggen med att berätta lite mer om mig själv, vem jag är och vart jag kommer från.

 

Flyttlasset gick från min hemstad Arboga strax efter studenten då jag valde att börja studera på KTH i Stockholm. Jag tog mig genom ett år på civilingenjörsutbildningen Maskinteknik innan jag kände att jag ville prova på något annat, något helt nytt. Jag valde då att läsa ett år Modevetenskap på Stockholms Universitet istället (ja jag tog alltså ett uppehållsår från studierna för att studera, haha!) – man blir absolut ingenting men jag fick läsa om ett ämne som intresserade mig. Under den här vevan fick jag möjligheter att börja frilansa som stylistassistent och så småningom göra några få egna jobb också, vilket var väldigt roligt. Det roliga varade ungefär ett – två år tills dess att en klok kvinna som jag assisterade intalade mig om att jag inte skulle släppa studierna vid KTH. Jag lyssnade på hennes råd och återgick till skolbänken med några kursen släpandes,men det var det absolut värt. Jag ångrar inga val jag gjort, allt har inneburit nya bekantskaper och lärdomar.

 

 

En civilingenjörsutbildning är fem år, men med mina sabbatsår och släpkurser närmade jag mig nog snarare sju år innan jag gick ut. Ja, jag var nog lite av en latmask men för mig har det varit viktigt med tid för familj, vänner och möjlighet till extraarbete hela tiden. Alla är vi olika, och jag hade helt enkelt inte bråttom. Jag hann även med ett halvår utbytesstudier i Milano där jag studerade på Politecnico Di Milano, den absolut härligaste och bästa delen av min studietid. Jag fann vänner för livet, lärde mig extremt mycket om mig själv och växte som person. Ett halvår är inte lång tid alls, men för mig var det något helt nytt och en
personlig prövning att hantera regler, kultur och ett helt nytt språk på egen hand.

 

 

När sista vårterminen började lida mot sitt slut och sommaren närmade sig så tog jag beslutet att för första gången göra absolut ingenting under en hel sommar. Jag skulle bara ladda upp inför den kommande hösten då jag skulle inleda min traineetjänst på it-infrastrukturbolaget Atea. Men tji fick jag, för den sommaren tog mitt liv en helt ny vändning!

 

 

Den 1 juni 2017 22:21 skickade jag in ett brev till realityserien Bonde söker fru och – som jag skrev i ansökan – den charmige bonden Joacim Rickling. Jag minns att jag satt tillsammans med min syster Nelly i soffan och pappa undrade vad vi skrattade åt där bakom datorskärmen, när jag efter flera korrläsningar äntligen skickade in det. Jag minns också hur Nelly sa att ”Carro, du får verkligen inte bli ledsen nu om du inte får någon återkoppling, han får ju ett brev i minuten”. Så var det ju, de släppte Joacim som den nionde bonden en tisdag och jag skickade in mitt brev på torsdagen samma vecka och under de här dagarna skrev tidningarna att han slog alla tidigare rekord och fick ett brev i minuten… Men! Det dröjde inte längre än till fredag kväll – mitt i fredagsmyset – så ringde produktionsbolaget och sa att Joacim vill att du kommer till Sundbyholm Slott- PÅ SÖNDAG! Gah, kan ni förstå paniken!? Vad ska man ha på sig!? vad ska alla säga!? Vågar jag detta!? Ja, tankarna snurrade men jag kände ju att den här chansen kan jag inte sumpa, han kanske är killen som jag letat efter så länge. Så jag tog beslutet och klev utanför min Comfort zone gånger tusen, och om Milano fick mig att växa så var det ingenting i jämförelse med detta, men ack så värt det var! Det valet gjorde mig till den lyckligaste tjejen på jorden och idag lever vi tillsammans. Mycket har hänt sedan inspelningen av Bonde söker fru; vi har renoverat Tuna Gård tillsammans, spelat in vår egna serie Bondeparet (som man kan se just nu i Tv4Play) och väntar just nu vårt första barn som kommer anlända i januari 2019.

 

 

För att beskriva hur mitt liv har förändrats sedan jag träffade Joacim kommer jag behöva ett helt nytt inlägg, för nu känner jag att det här börjar likna en hel novell i textlängd… Så den berättelsen lämnar vi till ett senare inlägg helt enkelt.

 

 

Hoppas att ni känner att ni vet lite mer om mig och vem jag är, och skriv gärna frågor så ska jag försöka svara på dem i inlägg längre fram.

Stor kram!

  • 1
  • 2